Varför är heltidsarvoderade politiker (kommunalråd) så lättlurade? Nu är det Jokkmokks starke man, Robert Bernhardsson, som lockas av ”Hederlige Harrys” (förskönande forntida benämning på försäljare av begagnade bilar) sköna locksång.
Kommunalrådet hyser tillförsikt inför Jokkmokk Ironmines ansökan om ett nytt försök till en exploatering av Kallak. Nog är det väl märkligt med tanke på att Bernhardsson är så upprörd över att en annan ”Hederlige Harry”, Vattenfall, beter sig svekfullt mot folket i Luleå älvdal.
Bernardssons föregångare på kommunalrådsposterna, var ju också de osedvanligt lättlurade när Luleå älv exploaterades. Eller var dom det? Kanske var dom bara luriga och lät sig luras mot en ringa penning.
Och apropå gruvetableringar – när det förre kommunalrådet, Bengt Niska, bytte karriär, från gruvfogde till bastubadande balettdansör var det jättekliv i rätt riktning. Måtte nu bara någon högre makt rädda pajalaborna från att samma bock sätts in som trädgårdsmästare i det så kaotiska Pajala igen.
Niska drog sig ur och gav upp kampen om kommunalrådstronen. Han gjorde det med en schwung värdig en balettdansör, när han förstod alla de som skulle sörja att han drog tillbaks sin kanditatur.