Inför de stundande minnesgudstjänsterna i allhelgonatid hoppas jag innerligt att Pajala församling inte upprepar förra årets respektlösa bemötande av anhöriga som förlorat nära och kära under det gågna året.
Traditionen är och har alltid varit att personer som gravsatts inom församlingen har hedrats med namnuppläsning och ljuständning. Förra året frångick man detta och utelämnade avlidna som av olika anledningar varit tvungna att flytta och även avsluta livet utanför hemförsamlingen. Dessa oftast gamla människor har alltid haft en längtan att efter avslutat liv få komma till vila i den församling som man ansett vara hemma.
Jag är väl medveten om att dessa bortgågna hedrats i den församling de varit skrivna i vid frånfället. Men det är väl inte så stor sak att läsa upp deras namn och få ett ljus tänt även i den församling där de fått sin sista vila.
Jag vet att i den församling som jag idag tillhör blir avlidna upplästa med ljuständning i ”moderkyrkan” men också i den kyrka eller det kapell i anslutning till den griftegård där de blivit gravsatta.
Förra året var vi många anhöriga som kom till vår barndomskyrka inom nuvarande Pajala församling i tron att våra kära skulle hedras som brukligt är. Men icke. Djupt besvikna för att inte säga kränkta och även en känsla av att våra kära bortgågna behandlats respektlöst återvände vi hem.
Denna minnesgudstjänst är också ett viktigt led i sorgearbetet efter en kär avliden. Förra året förväntade jag, min far och mina syskon att få höra mors namn läsas upp, en förväntan som inte uppfylldes.
Far som då blev mycket besviken har under detta år fått komma till vila. Vi hoppas att han, och även andra som avlidit på annan ort men blivit gravsatta hemma, blir hedrade med namnuppläsning, ljuständning och klockringning i den församling de alltid ansett som sin egen.