Hur kunde de tacka nej?

Nämnden för kultur, fritid och unga i Boden ansökte om att renovera kommunens slitna ridanläggning, men fick nej.

Nämnden för kultur, fritid och unga i Boden ansökte om att renovera kommunens slitna ridanläggning, men fick nej.

Foto: Lena Tegström

Insändare2018-05-23 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nämnden för kultur, fritid och unga i Boden, ansöker om att renovera och bygga till kommunens ridanläggning. Det beräknas kosta 45 miljoner kronor. Pengar som skulle kunna användas på mycket bättre sätt. Bland annat skulle våra anhöriga på äldreboenden få någon sysselsättning på dagarna istället för att bara vänta på mat och dusch. För tänk när du själv är gammal – hur kul är det att inte ha något vettigt att göra mer än att nöta den stol du sitter på?

Det finns lagar som beskriver hur ofta hundar måste få komma ut och hur länge de får vara ensamma hemma. Hästar får inte vara utan sällskap.

Men är du en människa som är gammal och behöver bo på ett äldreboende finns det inget som reglerar att du har rätt till att få komma ut ibland – ej heller att du behöver en sysselsättning som på något sätt roar dig.

Bodens kommun fick ett erbjudande av en byggentreprenör. ”Jag köper anläggningen – renoverar den – och dessutom avtalar vi om att ALLA är välkomna att rida här”. Ungefär så löd avsiktsförklaringen.

Kunde Bodens kommun ha fått ett bättre erbjudande? Med ett sådant avtal hade man också sluppit en hel del problem som uppstått när ridklubben enväldigt får styra vilka som får använda lokalerna - som vi skattebetalare byggt.

Så vad händer? Jo, bygg-entreprenören väljer istället att bygga en helt ny ridanläggning i Sunderbyn. Två ridhus, nytt stall och ridbanor.

Smart av våra styrande?

Skulle inte tro att den styrande trojkan får min röst i valet.

Läs mer om