Utgångsläge: Lärarbrist "föröver" av tre anledningar: Stora pensionsavgångar, färre sökande till lärarutbildningarna, redan utbildade lärare söker sig till andra arbeten.
Det lilla problemet är pensionsavgångarna. Det stora problemet är färre sökande till lärarutbildningarna och att utbildade lärare söker sig till andra yrken. Anledning: dåliga arbetsvillkor och löner. De har försämrats under lång tid. Och varför ska unga människor ta studielån till en lång utbildning och arbeta i ett yrke där arbetsvillkoren och lönen inte är vad de borde vara. Och risken att slita ut sig är stor. De är ju inte korkade…
Det finns bara en lösning på problemet: Förbättra arbetsvillkoren och höj lönerna, prioritera om eller höj skatten. Annars kommer vi att ha större och större brist på lärare ju längre tiden går. Och riskera ett läge motsvarande det inom vården – att kommunerna måste anlita hyrlärare. Och det vet vi ju hur det har påverkat landstingens ekonomi…
Att försöka skyla över problemet via att stressa fram en illa genomtänkt jättestor förändring av skolstrukturen, som försämrar vardan för en stor del av Luleås befolkning, elever, föräldrar och lärare, är ingen lösning. Det löser inte grundproblemet ! Börja med att förlänga remisstiden ordentligt. Beslut i en sån här stor fråga måste föregås av en betydligt seriösare och en sant demokratisk process, som måste få ta tid.
Gör om – gör rätt !