Signaturen ”Trött fd anhörig” m fl har skrivit om den eländiga äldreomsorgen och jag som anställd där kan bara hålla med.
Men att det är eländigt har många orsaker och att personal visar ointresse har också många orsaker. Du ska göra en hel massa på väldigt kort tid och oftast inte det som du utbildats till. Det ska ju gå fort. Du ska också vara ”snäll och tyst”.
För det första när du kommer på morgonen så kan du bli tvungen att söka efter parkering! Trots att man hyr en plats har man inte en egen plats utan måste ställa sig där det finns plats. Du kör till första: Fullt. Du fortsätter till andra: Lika fullt och tillslut kanske du hittar en tom parkering på det sjätte stället och då har du en bra bit att gå till jobbet! Då är i alla fall jag arg/superstressad redan när jag kommer till jobbet.
Arbetsgivarens förklaring: Vi är inte skyldiga att ordna parkering!
Sen kommer du på jobbet: flera sjuka. Inga vikarier! Bara kavla upp ärmarna och jobba häcken av sig. Dagen efter är du ledig, men då ringer chefen:
Många sjuka, jag beordrar dig. Du måste jobba! Där gick den vilodagen, som skulle ha behövts hemma...
Sen får du semester. Ena året har du första perioden från mitten av juni och till mitten av juli, nästa år från mitten av juli till mitten av augusti. Det är inget att diskutera om! Det är bara att finna sig i! Även om make/maka har semester en annan period! Men det är inte honom/henne du är gift med utan med arbetsgivaren!!!
Men då tänker du: Jag söker semester till jul och den äkta hälften likadant. Men på senhösten kommer beskedet: Nej inga semestrar beviljas under jul/nyårshelgerna.
Sen ska man gå på jobbet och vara glad och god och orka vara engagerad och visa sitt intresse... Men vad får man tillbaka?!