Idag körde jag min bästa vän till flygplatsen. Hela vägen dit pratade vi om helgen som kommer, om nattklubb och att Kirunas nya bio ska öppna. Vi var båda aningens nervösa trots att vi känt varandra i 22 år nu. Men en sorts nervös vana har infunnit sig och vi parerar den rätt bra.
En vana som innebär att inte prata om allt det egentligt viktiga. Att inte gå för djupt. Att inte säga fel. Att vi nog vill samma sak men att det ändå är så svårt.
Igår uppträdde samma bästa kompis på unga samers demonstration mot gruvexpansion i Kirunas nya centrum. Jag försökte följa allting live på mobilen från jobbet på LKAB. Blev stolt över min bästa vän, men sa ingenting.
Dagen efter demonstrationen körde jag alltså henne till flyget. Och inte ett ord sas om demonstrationen. Inte. Ett. Ord. På ett sätt är vi så rädda för varandra att vi bara håller käft. Istället för att starka och modiga gå ihop och slåss för våran mark, vårat Kiruna, våra fjäll, skogar och city så pratar vi om exakt allt annat! Undviker ämnet och varför? Jo för att jag är tornedaling, lantalaiset, och min vän är same.
Och vuxenlivet har fört oss in i det här helt sinnessjuka facket att det inte GÅR att komma överens, att vi inte kan lita på varandra, att hela tiden tro att allt bara kommer bli ändå sämre. Vi är så jävla trötta på hur den äldre generationen har skavt sig mot varandra så att vi bara håller tyst nu. Jag ser mig om i Kiruna och undrar om det verkligen inte kan bli bättre än så här. Snart finns ingenting kvar.
Vet vi inte bättre? Ska vi bara vara nöjda över att det finns jobb här när det inte finns sjukvård som kan ta hand om fler än fyra personer åt gången? Inget BB? Ingen psykiatri? Ingen fritidsgård? Dessutom är den roligaste aktiviteten för mig och min dotter på två år att utöva tillsammans inomhus är (utöver familjegympan en gång i veckan via F&S) att hon får följa med och köra lilla vagnen på Stora Coop. Helt otroligt.
Samtidigt som LKAB förra året delade ut över 12 miljarder kronor till ägaren. Det vill säga den svenska staten. Som förövrigt äter popcorn medans vi kivas med varandra.
Gratulerar Kiruna, this is us.