Förutom barnen i Bullerbyn ”Kurra” finns även 358 fastboende. Bortsett från den ”vresiga skomakaren” (kommunalt ägd mark) finns även ett före detta samt nuvarande kommunalråd i byn.
I Kurravaara bor 72 barn under 15 år, varav 35 är i åldern 0-4 år. Barnen håller mest till på sina respektive gårdar – Norrgården, Mellangården och Sörgården. På hembygdsgården försöker barnen träffas en gång varannan vecka.
I Bullerbyn finns nämligen ingen lekpark eller annan träffpunkt för barn.
Byn är för avlång för att få någon gemensam träffpunkt/lekplats.
Nästan 10 kilometer bebodd väg slingrar sig genom byn.
Tills dess att barnen kan leka tillsammans får dom fortsätta leka på sina respektive gårdar.
Den stora och ödsliga grusplanen med belysning mittemot hembygdsgården är ”skomakarens” domäner. Den står öde och tom mest hela tiden. En liten del av planen nyttjas sporadiskt.
Inte ens på vintern nyttjas hela grusplanen.
Bullerbyn har inte råd att bekosta spolning av en skridskobana för 15 000 kronor.
Spolar man själv ur brunnen närmast planen så blir gården närmast helt utan vatten.
Kurra växer så det knakar.
12 kilometer söderut, i ”Storbyn” flyttats stadskärnan närmare Kurravaara. Miljonbelopp satsas på skolor, renoveringar och reno-renoveringar, pampiga stadshus och allt där till. Men en lekpark det vill man inte ens räkna på.
Barnen är vår framtid.
En vuxenvärld som inte finns där för våra eller andras barn kommer att få ett tråkigt och ett sämre samhälle. Dags att stå upp för barnen i Kurravaara.
Jag vill avsluta med några citat från Astrid Lindgren:
”Vi lekte och lekte och lekte, så det är underligt att vi inte lekte ihjäl oss.”
”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.”