I söndags stod jag tillsammans med ett tjugotal föräldrar och lika många barn utanför Gammelstads Sporthall utan att komma in i hallen för en efterlängtad basketmatch. Ledarna försökte öppna dörren med sina ”taggar” men ingenting fungerade. De försökte ringa efter hjälp men lyckades inte. Fritidsförvaltningen har uppenbart rationaliserat bort alla vaktmästare och under helgerna finns det enbart en jourvaktis som ansvarar för alla 8 sporthallar från Råneå i norr och resten av kommunen? Är det verkligen så och vad är syftet? Är det en tanke att överföra ytterligare ansvar på redan knäande ungdomsföreningar? Det man dock med säkerhet kan säga är att slitaget och kapitalförstörelsen på kommunens lokaler kommer att öka dramatiskt i och med detta system och att det blir än svårare att rekrytera ideella ungdomsledare i framtiden.
En verksamhet jag känner bäst till är den vi inom Luleå SK gör på Hertsön. Vi har, om än under galgen, tagit på oss driftansvaret för Hertsö Idrottsplats. Nu har Fritidsförvaltningen prutat ner stödet för det arbetet. Lite kort kan man säga att LSK får 80 000 kr för detta jobb och det är en minskning av stödet med ca 11%. Vi ska bl.a. för denna summa köpa in allt toapapper och städmaterial till omklädningsrummen, städa lokalerna, köpa in gräsklippare, röjsågar etc. Dessutom måste vi ha året-runt-personal för att sköta allt detta. Vi ordnar idag aktiviteter för ca 700 ungdomar och betalar ca 200 000 kr i planhyror till kommunen. Och vi är inte ensamma utan det ser likadant ut på Björkskatan, Bergnäset, Örnäset, Tuna, Sunderbyn etc. Det är inte underligt att föreningarna går på knäna och det blir allt svårare att få tag i folk till styrelser och kommittéer. Idrottsrörelsen lever på de ideella krafternas engagemang men när kommunen sviker försvåras allting.
För ett antal år sedan fick idrottsföreningarna ett administrativt bidrag för att kunna anställa en föreningskonsulent som skötte om stadsdelarnas kanslier och möjliggjorde utvecklingen av ungdomsidrotten i Luleå. Vi behövde inte heller betala planhyror utan kommunen såg detta som ett stöd till idrottsföreningarna. Allt sådant är borta idag och utvecklingen går åt ett helt annat håll. Fortsätter detta kommer fler och fler föreningar att dö sotdöden och därmed kommer antalet understimulerade ungdomar att fylla våra gator och torg.
Jag har i dagarna fått kännedom om att Borås kommun insett allvaret med denna typ av problematik. Uppenbart har politiken där bl.a. beslutat att om en förening har ett visst antal medlemmar så utgår ett administrativt bidrag för att kunna anställa en föreningskonsulent så att man kan levandehålla ett samlande kansli inom bostadsområdet och därmed förbättra möjligheterna för idrottsföreningarna att organisera och sköta om verksamheten. Heder åt Borås kommun och min stilla undran är: Vad vill Luleå kommun?
Alla förstår att allt detta också handlar om pengar. Tyvärr har jag inte märkt av några offensiva tankar från Fritidsnämnden/Fritidsförvaltningen. Antingen tycker man att all ytterligare press på föreningarna är OK eller så har man för lite pengar eller så använder man pengarna till något annat eller så sparar man för att komma i god förvaltningsdager?
För idrotten i Luleå,
Bengt Augustsson
Ordf. i Luleå Sportklubb
Luleå kommuns fritidschef Helén Wiklund Wårell svarar:
"Hej Bengt
Istället för att vi får en medial "tennismatch" om det du skriver i din insändare bjuder jag in dig till ett möte där vi pratar i lugn och ro".