Dagens pensionärer har aldrig haft det bättre. Visst finns det undantag, men i det stora hela är det så.
Dagens pensionärer har tagit del av den utveckling som ägt rum sedan 1960-talet. Man har alltid haft arbete, ofta från tidig ålder. Har inte varit arbetslös, med allt vad det innebär.
Tar upp ett par exempel, både då och nu. Ett par lånar till en villa, vi säger tidigt 1970-tal. Ett normalt lån i Norrbotten vid den tidpunkten var cirka 100 000 kronor.
Ett antal år senare, 1976-1982 hade Sverige en årlig inflation på runt 12 procent. Detta ledde givetvis till att dessa 100 000 var en låg skuld femton år senare, med tanke på värdestegringen. Dessutom var ränteavdraget vid denna tidpunkt 50 procent.
I vissa inkomstlägen var det lönsamt att låna, beroende på vilken marginalskatt man hade.
Exempel nutid: En person som är 64 år väljer att fortsätta jobba efter 65. Han skjuter upp sin pension, tar endast ut lön från sin arbetsgivare.
Personen har en lön på 25 000 kronor. Innan 65 år är skatten (tabell 34) 6 298 kronor. Efter 65 år är skatten 4 702 kronor.
Detta innebär att personen ifråga har fått 1 596 kronor mer i plånboken efter 65. Det motsvarar en löneökning på nästan 10 procent, utan att jag räknat med den avtalsenliga ökningen.
Varför kommer inte detta fram i debatten?
Om det är synd om någon så är det dagens ungdom. Många har bara tillfälliga jobb, vilket gör att många tvingas att leva på föräldrarna.
Därför tycker jag att resonemanget om sänkta ungdomslöner är helt fel. Man ska kunna leva på sin lön. Det är kanske inte så konstigt att Reinfeldt har sina största sympatisörer bland väljare i 65-årsåldern.