Biträdande Närsjukvårdschef NLL, Katarina Johansson, säger i NSD 15 juni: ”Vi sätter patientsäkerheten främst och man kan känna sig trygg som Norrbottning även i sommar”.
I sin tidigare roll som fackligt förtroendevald nådde Johansson inte upp till samma nivå på sin övertygelse kring patientsäkerheten. Hur kan bedömningar skifta så bara för att man har bytt stol? Är inte det kaosartade läget år från år detsamma som sist, med stor risk för en hotad patientsäkerhet? Självklart JA.
Jag tror det är oerhört viktigt att personer i ledande ställning förklarar allvaret kring alla dessa indragna vårdplatser, det vill säga att arbetssituationen för personalen kan medföra en sämre kvalitet på omhändertagandet. Allt annat verkar istället i motsatt riktning och gör folk oroliga.
Platser dras in även på de mindre länsdelssjukhusen. Akutmottagningar och vårdavdelningar, bland annat på Kalix sjukhus, ställs inför en övermänsklig arbetsbörda och ohållbar situation. Men år från år, sin vana trogen litar landstingsledningen på att personalen fixar det och tänjer gummibandet ännu mer.
Inför detta år köper man sig åter tid och ger ut extra ersättning till sjuksköterskorna med tiotusentals kronor om de är beredd att skjuta upp sin semester. En icke acceptabel lösning om man frågar nuvarande facklig förtroendevald.
Alla utom sjuksköterskorna själva förstår att detta högst troligen ger bakslag i form av en ännu sämre arbetsmiljö, man hinner inte få den välbehövliga vilan och man bränner ljuset i båda ändarna.
Vem blir vinnarna, vem blir förlorarna? Lösningen är definitivt inte bra, inte för någon, inte minst för våra patienter, förutom NLL som sin vana trogen inte behöver satsa ”fullt ut” på höjda löner, förbättrad arbetsmiljö, schemalösningar med mera för en framtida och hållbar lösning av detta oförsvarliga kaos som år från år accepteras utan större ”gnäll”. Det har helt enkelt blivit en ful ovana. När ser vi viljan till förändring? Trots uttalanden som ” vi gör allt som står i vår makt”.