En ung kvinna som omfattas av LSS nekas insatsen ”daglig verksamhet som utgår ifrån hennes förutsättningar och behov”, vilket innebär en teckenspråkig miljö.
Det betyder att socialförvaltningens tjänstemän och socialnämnden återkommande bryter mot LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) samt Förvaltningslagen vilket åligger en kommunal tjänsteman att följa.
Vid utredningar skyr tjänstemännen inga medel för att kunna avslå en insats och fördröja processen genom att bl a:
• anföra osanna uppgifter dels i utredningen dels till domstolarna
• utelämna väsentliga/avgörande uppgifter för ett bifall
• undanhålla sig från sin upplysnings- och återkopplingsskyldighet
• nonchalera fastställda domar som bifaller insatsen
• fördröja handläggningen
LSS är en rättighetslag. Lagstiftarens intentioner med insatserna, är att tillförsäkra personer med funktionsnedsättningar möjlighet till självbestämmande för att uppnå goda levnadsvillkor. Lagen reglerar även en kommuns skyldigheter, handläggningstider, vilket uttryckligen skall ske skyndsamt och kostnadseffektivt. LSS föreskriver ett berättigande att erbjudas insatsen vid en specialinriktad verksamhet då kommunen själv inte har samma förutsättningar, även att den enskildes upplevelse och uppfattning om vad som anses goda levnadsvillkor skall ges företräde gentemot myndighetens.
Det har nu gått snart två år sedan denna unga kvinna tog studenten och hon står fortfarande utan den berättigade sysselsättningen. Hon utstår psykiskt lidande på grund av sysslolösheten, hon missar ersättning från den dagliga verksamheten.
Vad gör då LSS-handläggare, enhetschefer, politikerna för att lösa situationen? Ja, LSS-handläggaren uppdras att på nytt utreda hennes berättigande till teckenspråkig daglig verksamhet. Senast utredningen har nu pågått i drygt fem veckor och enligt politikerna och tjänstemännen kommer det att ta ytterligare tid. Hon har nu varit föremål för utredning flertalet gånger under det senast året, under flertalet månader vid varje utredning, gällande samma syfte. Förvaltningen/nämnde avslår insatsen återkommande med olika motiveringar enligt ovan.
Hur är det möjligt att tjänstemännen inom Gällivare kommuns socialförvaltning anser sig berättigade att sätta sig över en lag som vårt högsta organ i Sverige, vår riksdag, stiftat, samt sätta sig över flertalet domstolsbeslut och Socialstyrelsens rekommendationer och tillsynsmyndighetens kritik ?
Ovan beskrivna tillvägagångssätt är inte någon enstaka förseelse. Detta är ett återkommande, inarbetat arbetssätt man under de senaste 15-20 åren, tillämpar inom socialförvaltningen i Gällivare kommun.
Avslutningsvis skulle jag vilja ställa en öppen fråga till både er tjänstemän inom socialförvaltningen och politiker i socialnämnden: Är er ambition att vänta ut denne unga kvinnas frustation som kanske leder till ett mycket allvarligt tillstånd, så att ni kan klappa er för bröstet och upprätthålla er prestige ”Vi har vunnit det här målet också” ?