Öppet brev till Gunnar Selberg:
Gunnar Selberg hyllas av vissa Kirunabor för att han är en folkets man med örat mot marken, tillgänglig 24 timmar per dygn. All kritik rinner av som vatten på en gås.
För oss som sköter ruljansen av den kommun han basar över är historien en annan. Han har frångått den sedvanliga demokratiska processen och delegerat de största frågorna till sig själv, gällande allt från bygglov, skoterleder, personaltillsättning till vilka ärenden som övriga folkvalda ska få ta del av. Ärenden stoppas vid beredning och når aldrig hans politiska kollegor medan tjänstemannaföraktet odlas på Facebook.
Detta har resulterat i att erfarna och kunniga personer flyr kommunen, inte bara höga chefer. När Gunnar nu negligerar kompetensflykten måste vi på golvet ta till orda. Som anställd i en politiskt styrd organisation får man vara förberedd på att processer tar tid, det ska utredas, förankras och sedan kan politikerna fatta förhoppningsvis välgrundade beslut och förvalta våra skattepengar väl. Den kommunala verksamheten måste rulla på dygnet runt, år efter år, vare sig det är sossar eller moderater som styr kommunen, de äldre måste få mat, eleverna undervisning och vatten måste komma ur kranen.
Sedan kom Du. Du började med att annonsera stora budgetnedskärningar. Här började kompetensflykten, de mest erfarna kollegorna sökte sig genast bort för att inte hamna på skräphögen. LKAB, IRF, LTH och andra företag vann på detta, andra lämnade kommunen. Du införde återbesättningsprövning och såg till att det var KSAU, det vill säga Du själv, som bestämde vilka tjänster som skulle återanställas.
Så fort någon slutade måste man gå till dig med mössan i handen, måltidsbiträden rök (”varför kan inte förskollärarna servera maten själva?”). Andra tjänster försvann i och med de budgetneddragningar som infördes. Var ska alla dessa pengar gå, förutom till en rullskidbana och badhus? Elevassistenter och förebyggande insatser för barn med funktionsnedsättningar rök, kommunkansliet står tomt, det finns ingen som utreder något. Men det verkar ju inte heller behövas då du verkar ha specialkunskap inom precis allt. Hur kan du annars avgöra bygglovsärenden, byggnadsrelaterad ohälsa, vilka personer som kommer att behöva äldreomsorg om tio år, vad LKAB tänker om sjukhuset, listan kan göras lång. Du har verkligen fullt upp. Dessutom hinner du diskutera alla dessa områden på Facebook.
Kvar sitter jag, som kärringen mot strömmen vill jag jobba med de mest utsatta i samhället, de utan röst. Många arbetsdagar går åt till att släcka bränder som du tänt på Facebook under helgen, då bestämde jag mig för att skriva detta brev. Du skriver gissningar och åsikter som inte stämmer överens med fakta och det skapar stor oro hos de sköraste i samhället. Du frågar inte mig. Jag skriver utredningar som ni begärt. Du läser dem inte.
Du gillar färgglada staplar och konsulter, så nu har en konsultfirma fått i uppdrag att utreda det vi redan utrett, för det finns inte förtroende för din egen personals förmåga att räkna. Vi har räknat kronor och ören varje dag sedan vi började i denna organisation, det krävs nämligen en särskild sorts engagemang för att jobba kvar i en kommun där personer utan högskolekompetens tjänar dubbelt så mycket varje månad.
Jag har hängt kvar länge för att jag brinner för våra medborgare, även de utan pengar och Facebook, men jobbar vi förgäves och utan erkännande för vår kunskap så kommer även den här kärringen att flyta iväg med strömmen.