Man är äldre, men med mycket liv kvar. Man har ramlat och blivit ihopspikad, men det blev inte bra. Tiden med värk sittandes vid köksbordet går. Kulan behöver tillslut bytas ut.
Besök på Sunderbyn gav hopp, då läkaren sa "Du får en operation inom 30 dar". Allt där och då förbereddes i minst detalj. "Nu ska jag få en ny kula, och börja leva som vanligt igen" Hoppet varade några dagar. Brevlådan gapar tom på kallelse. Värken är total. Det är knappt att man står ut.
Veckorna går, och man slår en pling till Piteå. Samtalen ger inga hopp, "Läkarna säger att alla är Prio. Du står inte med på listan denna gång". Hoppet dalar. Operation inom 30 dar är ett minne blott. Det har nu gått 2 månader. Ska man åberopa vårdgarantin? Orkar man en resa till och från Stockholm i det här skicket? Kan inte gå, sitta, sova eller stå.
Hur länge orkar man vänta, hur länge orkar man stå ute med värk? Kommer det en kallelse? Tiden går.
Läkarna säger att alla är prio
Smärtan är outhärdllig men operation dröjer.
Foto: Lennart Månsson/Bildbyrån
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.