Reaktionerna mot landstingets planerade nedskärningar i vården i Kiruna, Kalix och Tornedalen har inte låtit vänta på sig. Och notera - att förslagen beträffande nedskärningar kommer från tjänstemännen – folk som tror sig att aldrig bli gamla, sjuka etcetera utan enbart tror att livet består av siffror?
Visst blir man rädd, orolig och inte minst sagt förvånad när det sitter landstingsfolk som inte kan visa empati i sina siffror, alltså begriper att alla stora orter i Norrbotten måste ha sin vård och till och med bygga upp den och förbättra den service vi människor har en absolut rättighet att ha. Då får landstingsledningen göra avkall på allt annat utom vården. Se över administrationen, minska den kraftigt, slopa stipendier och sänk lönerna för dyra tjänstemän, sälj ut all konst som hänger i olika landstingslokaler (använd billiga illustrationer istället) och inte minst slopa hela landstinget, lägg ner och gör det utan avgångsvederlag till tjänstemän som tror sig vara oersättliga på landstinget.
Det är våra - folkets pengar- ni i landstingsledningen har "lekt bort". Nu ska vi ha lasarett dit läkare, undersköterskor och sjuksköterskor kommer att slåss om att få jobba - och det i Norrbotten! Östra länets sjukvård ska inte försämras (och vi ska inte ha någon jäkla storregion, en vansinnig tanke). Vårdrättigheterna är viktigare än att babbla om storregion, som landstingsstyrelsen nu hoppas kunna gömma sig bakom för att få bli kvar på sina nedsuttna stolar!
Vad har hänt senaste åren - försvaret har skurits ned; man skrattar sig harmynt över att "en skvätt på" 150 soldater ligger ute på Gotland och spanar efter ryssar, Polisens omorganisation är rena hånet mot det svenska rättssamhället, vården ska nu skäras ned till ett minimum för att landstingspolitikerna strulat bort både pengar och vettiga lösningar. Vad tror ni/vi blir kvar av läkarkompetens i Kalix och Kiruna med flera orter om vi fortsätter att acceptera nedskärningar - jo, förhoppningsvis någon pigg "pensionärdoktor" som begriper att hon/han vill hjälpa utsatta medborgare.
Å, då får vi vara glada över det, denne "samaritdoktor" tvingas ändå vända sig till Sunderbyn eller Gällivare för råd å dåd om vad som göras. Under tiden får patienten ligga å vänta i väntrummet inte bara , som idag, minst 12 timmar som inträffat i Kalix utan säkert det dubbla - och med risk för stort lidande innan ambulansen kanske kör vederbörande vidare till i värsta fall Gällivare - där landstingsledningen tror att det ska finnas undergörande läkare i framtiden.
Min numer avlidne far sade redan på 60-70-talet att landstinget borde läggas ner. Han hade rätt! Och nu tillåter vi idag landstingspolitikerna/ledningen leka med våra liv och vår hälsa! Ska vi ha det så i framtiden? Tyvärr måste min uppmaning till länets medborgare bli - inte minst alla i östra länsdelen inklusive Kiruna, vi bör kräva en folkomröstning i vårdfrågan. Kalix lasarett måste bli ett samlande lasarett för vårdtagare i Övertorneå, Överkalix, Haparanda, Pajala, Kalix -och även avlastning för självaste Sunderbyn. Kiruna lasarett bör bli något liknande detta förslag. Och glöm inte BB på någon av de här nämnda orterna. Dessutom - mina herrar och damer i landstinget, SKA dess orter ha var sin större vårdinrättning för inte minst akuta fall och rehab.
Dessa helt "orimliga krav" är rättigheter som vi medborgare har när det gäller våra liv och vår hälsa; full samhällsservice!
För visst bli man även förbannad när ett landsting med ansvar för liv och hälsa inte kan bedriva en vettig verksamhet (utan blandar sig i allt annat som inte har med vård att göra), nu lär stafettlöner till läkare från när och fjärran tömma landstingsbörsen. Det är hög tid att rusta upp vår landsända, det gör vi bäst genom att satsa på vården, bygga OM Polisorganisationen med (fler, nya) poliser i varje kommun - och Försvaret ska laddas på nytt med införandet av värnplikt. Detta sagt utöver landstingsfrågan som ex. på vad som händer i Sverige just nu. Kosta vad det kosta vill - vi som bor i Sverige ska ha rätt, och har, rätt till en samhällstrygghet och samhällsservice som INTE handlar om besparingar och nedläggningar. Vi kan lägga våra "svenska pengar" på stöd och bidrag till våra egna behov - den numer så kallade "V-Ä-L-F-Ä-R-D-E-N"! Vart den "färden" bär av måste vi medborgare bestämma, börja med krav om en folkomröstning i vårdframtiden.