I NSD den 11 november läste jag ett hårresande reportage, mycket förvånande eftersom det handlade om två samer, som vill bygga ett kraftverk i älven Vuojatädno. Den ligger inom världsarvet Laponia, utgör nationalparken Stora Sjöfallets västra gräns och avvattnar nationalparken Padjelantas stora sjöar, Virihaure, Vastenjaure, Salohaure och Kutjaure.
Med tanke på de stora problem som tidigare ingrepp i närområdet genom just vattenkraftutbyggnaden fört med sig för rennäringen och fisket har man svårt att förstå ett förslag som innebär ytterligare stora ingrepp i renskötselområdet.
Förutom själva ingreppet i Vuojatädno, med torrläggning av älvfåran, måste man tänka på hur lite vatten som rinner i älven under en lång och kall fjällvinter. Därför behöver vattentillrinningen regleras. De stora sjöarna i Padjelanta som avvattnas av Vuojatädno, utgör goda och frestande regleringsmöjligheter. Men då skall vi komma ihåg att vid alla de större sjöarna har samerna i Tuorpon, Jåkkakaska och Sirkas samtliga strandnära sommarbostäder.
Sjöarna är fiskrika och samerna som vistas där sommartid fiskar både för avsalu och det egna behovet. Och Vuojatädno och de stora sjöarna är nationalparken Padjelantas hjärta och livsnerv och samernas renbetesland sommartid.
Så därför hoppas jag att förnuftet får råda och att förslaget skrinläggs.