Hur ser kalkylen för besparingskravet på 370 miljoner kronor i Luleå kommun ut? Den konsultfirma (Licab) som Luleå kommun har anlitat för att genomlysa kommunens ekonomiska utmaningar har bland annat skrivit följande i sin rapport. ”Ett positivt flyttnetto på 600 personer per år räcker inte för att eliminera kommunens ekonomiska underskott. De överskott kommunen sett åren 2012 till 2017, små som stora, baseras till stor del på utdelningar från kommunalt ägda bolag och reavinster från fastighetsförsäljningar”. Vi kan då konstatera att Luleå kommun har levt över sina tillgångar och att inflyttningsnettot inte har räckt till för att eliminera kommunens ekonomiska underskott (år 2018 var flyttnettot endast 352 personer). Det förefaller som om kommunens ekonomiska problem till största delen är genererade internt och att det är en misslyckad politik som ligger bakom de ekonomiska problemen.
Vi har ställt frågan, ”Hur ser kalkylen/underlaget ut som visar att ett besparingskrav på 370 miljoner kronor är nödvändigt?” Frågan har vi ställt till kommunalråden Niklas Nordström och Lenita Ericson samt till nämndsordförandena Fredrik Hansson, Emma Engelmark och Emelie Nybom. Vi har också ställt den till kommunchefen Mikael Lekfalk. Från dessa sex personer har vi inte fått något svar på den ställda frågan. De borde ju veta. Vi har också ställt frågan till Luleå kommuns ekonomichef Jan Öström. Men inte heller ekonomichefen har svarat på frågan ”Hur ser kalkylen/underlaget ut som visar att ett besparingskrav på 370 miljoner är nödvändigt?” Och han om någon borde veta.
Det kan väl inte vara så att Luleå kommuns besparingskrav baseras på konsultfirman Licabs uppskattning av kommunens ekonomiska underskott till 300-400 miljoner kronor vid mandatperiodens slut? Nog har väl kommunen gjort egna beräkningar?
Nu ställer vi två frågor till kommunalrådet Niklas Nordström.
1) Hur har Luleå kommun hamnat i detta predikament?
2) Hur ser kalkylen/underlaget ut som visar att ett besparingskrav på 370 miljoner kronor är nödvändigt?