Jag skulle vilja att någon ansvarig för byggandet på E4:an — med uppsättning av mitträcken med mera — förklarar hur man egentligen har tänkt. Eller har man inte alls tänkt ?
Vi cyklade härom dagen mellan Månsbyn och Töre. Det var emellertid en utflykt med livet som insats. Då var det ändå helg och inte så mycket tung trafik.
Vägrenen är så smal, så man kan inte lyfta blicken och se på omgivningarna. Man måste vara helt fokuserad på var man har hjulen. Tittar man upp hamnar man i diket eller på den vita linjen, vilket man inte vill eftersom hela kroppen ju då börjar vibrera. Man har bara några få decimeter att hålla sig på, så det gäller att hålla tungan rätt i mun.
På vissa ställen, till exempel mellan Raggdynan och trafikplats Åkroken är det ännu smalare. Där är det dessutom vägräcke och bara cirka en decimeter till vita linjen. Då måste man åka ut i vägbanan, annars riskerar pedalerna att haka i räcket och man kanske flyger på huvud långt ut i periferin. Nu riskerar man istället att bli påkörd.
Hur ska det bli för oss cyklister i fortsättningen? Vi finns fortfarande. Tar någon hänsyn till oss?
Det finns de som nu färdas dagligen med cykel t. ex mellan Månsbyn och Kalix.
Ska varje dag, i trafiken, bli en ”nära döden upplevelse ” framöver? Eller är det meningen att vi inte ska våga cykla alls.
Jag tror inte att föräldrar vågar
släppa iväg barnen med cyckel på E4:an, även om det planerats cyckelutflykter med vuxna som följeslagare.
Istället tror jag de packar både cyklar och ungar i bilen för att känna sig trygga.
Finns det någon framtid för oss cyklister?