Svar till "Renarna oroar mig också" (NSD 21 januari).
Tyvärr verkar du inte förstå grunden för Jakobs insändare (24 dec) då du inte adresserat hatet och rasismen riktat mot renskötare.
”Men hjälp dem du då, så är alla glada och nöjda!”
Du måste ju skämta. Vad tror du att en renskötare gör på dagarna?
Renskötare har ofta ett stort område med en stor grupp renar (med stor menar jag tusentals) som de bevakar varje dag. Renbetesområdet är stort. Renar är inte ett husdjur i koppel, utan frigående tamboskap utomhus. Renarna lyssnar inte till ”plats” och ”ligg” som en hund gör. Som renskötare kan man inte förvänta sig att lämna renarna på ett ställe för kvällen, för att sedan hitta dem på exakt samma ställe igen nästa morgon. Renarna vandrar efter föda samt salt och hamnar därför av helt logiska anledningar (vägsalt och lättare framfart) ibland på vägarna. Men det största problemet är rovdjuren, som under en natt kan splittra en stor renhjord inom loppet av minuter. Som följd får renskötare spendera flera timmar nästa dag att samla hjorden igen.
Tänk dig då situationen som renskötare när polisen ringer och meddelar att de hittat en påkörd ren. Med ett tungt hjärta ska du under dina första arbetstimmar ta hand om kadavret. Under dessa timmar har du förutom en förlorad ren och inkomst dessutom fått utstå glåpord från passerande bilförare, ett anonymt samtal från någon som hatar renar och hotar att driva ut renhjorden på E4. Tänk paniken och andnöden du upplevt innan du hinner till renhjorden för att kontrollera att de går säkra. Min fråga är nu; händer detta under de första timmarna på din arbetsplats? På Coop i Rosvik? På Mio i Piteå? Får du anonyma samtal med hot och trakasserier från människor som hatar din etnicitet, dina boskapsdjur eller arbetsuppgifter? Hade det beteende accepterats eller hade du polisanmält det?
Renskötande samer har inte bara rasister att kämpa mot. För det är rasister som Jakob beskriver i sin insändare. Hatet och föraktet mot vår kultur och vårt sätt att leva är skrämmande. Vi kämpar mot alla rovdjur i skogen som dödar och äter våra renar. Rovdjuren som äter vår inkomst. Renskötande samer kämpar mot klimatförändringar som betyder plötsliga väderändringar och förskjutning av årstider, som i sin tur leder till ökad oförutsägbarhet inom renskötseln i och med att renen rör sig i landskapet beroende på bland annat årstid och väder. Vi kämpar mot exploatering från gruvföretag och vindkraftverk på mark där vi bedriver renskötsel. Mark där en gruva eller vindpark skulle få förödande konsekvenser för våra renar. Vi kämpar för att svenska staten ska ratificera Förenta Nationernas ILO konvention 169 som ger urfolk ett skydd mot diskriminering samt erkänner folkets behov att bevara och utveckla identitet, språk och religion. ILO 169 skulle ge samer rättigheter till land, egendom, sedvanerätt och rätten att bli tillfrågade och delta i beslutsprocesser. Vi har inte den rättigheten idag.
Renskötare viger sina liv åt renarna. De jobbar inte bara åtta timmar per dag med en timmes lunchrast som man kan spendera på ett fik i stan. Det är ett arbete som jämfört med de långa timmarna har en låg lönsamhet. Det är ofta kärleken till renarna som driver renskötare. Kärleken till vår kultur samt viljan att föra vårt kulturarv vidare till våra barn. Tyvärr går all tid heller inte bara åt att se efter renarna och hålla hjorden borta från vägar för att rädda både ren- och människoliv. Renskötare har precis som alla andra verksamma i näringslivet både möten och diverse förhandlingar att delta i som representant för samebyn samt i rollen som enskild renskötare.
Det är inte så enkelt som du skriver att bara "hjälpa renarna så att alla blir glada och nöjda". Jag blir chockad över hur naivt det påståendet är. Det är inte bara konflikter kring renskötseln som ligger till grund för de trakasserier som samer får utstå. Den problematiken går långt bortom bara renskötseln.
Det viktigaste i denna debatt är att renskötande samer i Sápmi kämpar mot psykisk ohälsa. Självmord är vanligt bland renskötande samer. Jag har ingen annan erfarenhet av självmord än vad som skett inom min egen sameby, men den logiska slutsatsen i allt detta är att det finns en enorm press på renskötande samer. Det finns ett enormt hat mot samer. Bland annat på grund utav våra renar och vår kultur som urfolk. En kultur som ibland verkar så främmande för människor i Sverige. Varför är detta hat mot oss så vanligt förekommande? Hur ska en människa kunna må bra psykiskt med så många hot och så mycket hat? Hur ska man kunna leva ett drägligt liv?
Så snälla, vänd debatten till det som är viktigt. Dina medmänniskors psykiska hälsa. Inte huruvida renarna gått på din gräsmatta. Din gräsmatta och plantorna du köpt för dyra pengar är helt oviktig i frågan om hur man behandlar sina medmänniskor.