Vi har alla upprörts över näthatet i Sverige som nu aktualiserats.
Ung, gammal, kvinna och man tar starkt avstånd från detta. Trots det är det alltför många som kränker och hotar tjejer via sms, mail och på sociala medier.
De som gör det finns mitt bland oss. De tycker att det är ok att skriftligt önska livet av tjejer, önska att de blir våldtagna, torterade och förnedrade.
De är någons son, bror, make, pojkvän, pappa, klasskamrat, arbetskompis.
En tjej behöver inte vara journalist, programledare, politiker eller bloggare för att bli utsatt för näthat eller våld. Den kvinna som blir misshandlad eller till och med ihjälslagen har på sitt sätt sagt ifrån i ett förhållande.
Dottern och systern som blir utsatt för hedersmord har försökt skapa sig ett eget liv. Tjejen som blir våldtagen är en symbol för männens maktmissbruk.
Vi tycker att vi är så civiliserade i Sverige när vi ser massvåldtäckterna i Indien. Men jämställdheten har gått åtminstone ett steg tillbaka i Sverige.
Vi måste tillsammans genom konkret handling motverka det som ligger till grund för näthatet och visa att det inte är acceptabelt.
Näthatet är bara ett symptom på att något är fel i det svenska samhället. Rädsla, utanförskap, brist på arbete ligger till grund för att anonymt uttrycka det som ingen skulle säga ansikte mot ansikte.
Det är samma bakgrundsfaktorer som till främlingsfientlighet och rasism. Det är ett tecken på att man på demokratiska vägar saknar förmågan eller orken att engagera sig i kampen mot de orättvisor som finns i dagens Sverige. Där det kvinnliga könet utses som syndabock.
Lyft samtalet i fikarummet, på träningen, i jaktlaget, på det fackliga och politiska mötet, på sociala medier.
Skolorna måste jobba än mer med värdegrundsarbetet. Integrations - och mångfaldsarbetet måste intensifieras. Utanförskapet och klassklyftor måste motverkas.
Lagstiftningen måste ses över. Debatten får inte avta nu.
För våra döttrars skull ska vi kämpa. S-kvinnor behövs och tillsammans blir vi starka i kampen för ett medmänskligare samhälle.