Bland det första som nazisterna gjorde efter maktövertagandet 1933 var att man proklamerade klasskampens avslutning. Från och med nu skulle klasskampen ersättas av en ”folkgemenskap”. Det var ett budskap som ställdes emot den dåvarande arbetarrörelsens kamp mot de djupa klassklyftorna under 1930-talets ekonomiska depression.
Nazisterna vann aldrig någon majoritet i val, dom fick som mest strax över 30 procent av rösterna. De kom till makten därför att de övriga borgerliga partierna släppte fram dem. Dock fick de miljontals röster på sitt budskap om en ljus framtid med ett enat folk och en stark och enad nation.
I Norrbottenskuriren (m) finns följande citat på ledarsidan den 11 juli 2016
”Efter många års politisk globalism svänger nu pendeln tillbaka. Nationalism uppstår ofta i försök att skapa sammanhållning i ett splittrat samhälle och i den stora invandringens spår växer nu problem som knappt siktats sedan tidiga 1900-talets klassmotsättningar. Problem vi inte behövt hantera på decennier är åter aktuella. Förhoppningsvis kommer det något gott ur denna nya enighetssträvan.”
Citatet från ledarsidan står också i rätt väl samklang med några nyckelmeningar ut Sverigedemokraternas partiprogram från 2014:
”Sverigedemokraterna ser nationen som den viktigaste, äldsta och mest naturliga mänskliga gemenskapen efter familjen… …Sverigedemokraterna definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur. Medlem av den svenska nationen kan man enligt vår uppfattning bli genom att antingen födas in i den eller genom att senare i livet aktivt välja att uppgå i den.”
Nu tror jag inte att NK:s ledarredaktion är fascister, men just det här tankegodset ingår i en fascistisk idétradition om nationen som en enande kraft. Den nationalistiska ”folkgemenskapen” har alltid exkluderat grupper, den har aldrig gällt alla människor. På 1930-talet exkluderades judar, romer med flera. I dag är det flyktinginvandringen som pekas ut. Eftersom mängden flyktingar i världen är på väg att öka är risken stor att även den nationalistiska propagandan ökar.
Nationalismen har genom historien haft sin udd riktad mot arbetarrörelsen och tanken att arbetare i alla länder har gemensamma intressen och därför har att tjäna på en internationell solidaritet. Den hamnar ofta i motsättning till tanken om alla människors lika värde oavsett ursprung. Nationalismen slår ofta över i totalitära styrelseskick och är ofta en förevändning för grupper som startar krig.
Därför är jag inte nationalist.