Ska vi gå med i Nato eller ej? – det är den stora frågan i dag.
Särskilt brukar framhållas att försvarsbudgeten inte hängt med när Rysslands försvarsbudget har vuxit de senaste åren. Det är i detta sammanhang som Natodebatten har fått nytt bränsle.
Om inte anslagen höjs kraftigt kommer vår försvarsförmåga att blir så svag i förhållande till den upprustade och oförutsägbara grannen i öster att vi måste gå med i Nato för att kunna värna vårt land mot hot lyder argumentet.
I själva verket är det så att Natos medlemsländer har enats om att varje land skall avsätta minst två procent av sitt lands BNP till det militära försvaret. För Sveriges del skulle det innebära 82 miljarder kronor.
Nu spenderar vi drygt 40 miljarder kronor och den summan förutses öka med ett par miljarder kronor de kommande åren.
Det är väldigt mycket pengar och vi skulle behöva nästan fördubbla den statliga inkomstskatten, tredubbla fastighetsskatten på egnahem och bostadsrätter eller stänga nästan all högskoleutbildning i hela landet om vi går med i Nato.
Att gå med i Nato skulle inte alls leda till ökad säkerhet till lägre kostnad utan till motsatsen: ökad risk att bli indragna i krig och dessutom dramatiskt högre kostnader för Sveriges folk.