Insändare: Nej tack till ”Bära uniform på jobbet-dagen”

Vi verkar ha infört något som liknar en ny temadag (NSD 19/4): ”Bära uniform på jobbet-dagen”. Det sker i all välmening och låter som kanelbullens dag, men det är lite mer problematiskt än så. Vi ska visa respekt för de som försvarar landet, öka förståelsen för vårt försvar och väcka intresse för hemvärn och värnplikt. Allt detta är förståeligt, men också normaliserande.

Det finns ett grundläggande problem med att lära oss att se militärer på våra arbetsplatser. När uniformen blir vardag i det civila, börjar vi också vänja oss vid tanken att krig hör till det normala. Vi raderar en gräns mellan det civila och det militära. 

Av samma anledning som vi undviker militärparader, diktaturer älskar. När vi ser stridsvagnar rulla i parader genom våra gator så ser mäktigt ut, visst. Men det skickar också signalen att vapenmakt är något att fira. Snarare än något vi ska undvika till varje pris. Vi börjar tycka att stridsvagnar är normalt, så när en regering väljer att ställa dem i ett gathörn så är det vardag. 

Vi behöver ett starkt försvar, ja. Extra viktigt idag när totalitära och imperialistiska stater hotar. Och vi ska vara tacksamma mot dem som väljer att ta värvning eller delta i hemvärnet. Men normaliseringen av det militära i det civila samhället är en annan sak. Det ska vi vara försiktiga med. Vi har mycket att lära av länder där gränsen mellan militärt och civilt har suddats ut, och inget av det är positivt.

Låt militärer bära uniform i tjänst. Låt dem ha öppet hus, föreläsa och rekrytera till värnplikten. Men låt oss också hålla fast vid att Sverige är ett land där det civila samhället är just civilt. Det är så vi bevarar vår fred och vår suveränitet. Inte genom att ha uniform på jobbet.