Fordonets funktionella, men en aning originella utförande tilldrog sig härvid intresse från en passerande polispatrull, som beslöt att närmare undersöka om det uppfyllde grundläggande trafiksäkerhetskrav. Det visade sig då att fordonet i mycket ringa grad gjorde detta. Proceduren avslutades med kontroll av handbromsen som visade sig inte alls kunna stoppa den märkliga skapelsen. Dess skapare och ägare, som även ägde ett gott humör och en orubbligt positiv livsinställning genmälde dock: ”Jaha, men själva spaken. Den fungerar”.
Denna lilla historia må vara skämtsam men den vittnar om hur viktigt det är att i alla situationer, även de mörkaste, bibehålla en positiv livsinställning. Än mer tycker jag man inser vikten av detta när man läser om den senaste kritikstormen från vårdpersonalen på bland annat Sunderby sjukhus. Mest har den varit riktad mot regiondirektören.
Hon anställdes 2019 med uppdrag att rationalisera regionen. Hon hade en plan. Den fullföljdes. Det gick lysande. Visserligen inträffade sådana oplanerade händelser som en pandemi, men sådant är lappri för en driven administratör.
Sjukvårdspersonal började klaga över att de var utarbetade och oförsynta människor skrev och krävde att vårdnära servicepersonal som på något oförklarligt sätt försvunnit skulle anställas. Till och med inom de egna leden, det vill säga regionens centrala administration knorrades det. Det var droppen som fick bägaren att rinna över. Regiondirektören hade gjort sitt, regiondirektören kunde gå.
Hur kan detta komma sig? För den som följer konflikten i pressen och försöker skapa sig en bild verkar det som att händelseförloppen tillspetsade sig när kontroversen flyttade in i regionhuset. Dunkelt kan man ana att regiondirektören tagit sig orådet före att säga upp lägre chefer med administrativa tjänster. Detta hotar de principer på vilka varje byråkratis högre chef vilar. Detta enligt professor Parkinson. Han skrev om detta på skämt, men modern byråkratisk praxis verkar få honom att framstå som djupt seriös. För detta och andra brott mot god ton och vedertagen modern förvaltningspraxis, särskilt politiskt styrd sådan, kunde man ju vänta sig att hon skulle hamna långt ute i kylan.
Hon lär dock inte bli lottlös. Enligt pressen väntar henne ett nytt uppdrag som hon tydligen meriterat sig för genom att se till att Region Norrbotten gått med en och en halv miljard kronor i vinst, vilket ju är regioners främsta uppgift, eller hur?
Friden kan nu lägra sig över regionens förvaltning och man kan ägna sig åt väsentliga frågor. En särskilt viktig uppgift har regionrådet Backgård som ska utse tillförordnad regiondirektör. Här gäller det att inte trampa på någon känslig tå. Men det klarar han säkert med sin känsla för takt, ton och finess som han visat i andra sammanhang.
I övrigt kommer allt att löpa enligt kända principer och praxis. En gnagande känsla av oro kan dock göra sig svagt påmind. Det är den där gåtan som inte låter gissa sig. Länets invånare har så konstiga saker för sig. De insjuknar i de mest besvärliga åkommor som kräver behandling.
Kvinnor blir med barn och kräver att det finns kliniker för att föda dem inom rimligt avstånd från hemmet. Förresten, hade inte någon på förslag att ge taxichaufförer en grundkurs i obstetrik? Vart tog det vägen? Då hade ju problemet varit löst, och framför allt billigt. Och folk är så drulliga. De råkar ut för olyckshändelser som kräver snabb tillgång till närliggande akutkirurgisk mottagning.
Men varför låta sig nedslås av sådant som ändå inte kan planeras. Just nu går ju allt lysande igen. Själva administrationen. Den fungerar