Jag är del av en liten grupp personer som hjälper tiggare och hemlösa i Luleå. Varje tisdag bjuder vi på middag och varje måndag bjuder vi på frukost. Vi erbjuder dusch och vi samlar in kläder som vi delar ut.
Häromdagen pratade jag med en man som förklarade att han skulle åka tillbaka till Rumänien.
”Jag har inga pengar. Det finns inga pengar i Rumänien, men man får i alla fall tak över huvudet när man är hemlös. I Sverige får vi pengar, men på vintern går alla pengar åt till mediciner och sjukhusräkningar. Det blir ingenting kvar till våra barn och då är det inte värt det.”.
I Rumänien får man i alla fall tak över huvudet när man är hemlös. Det kanske inte är sant. Men det fanns inget jag kunde säga. Jag skämdes.
Jag är svenskamerikan. Det är svårt att vara stolt som amerikan. Det är något jag alltid får säga med förbehåll. Men jag är ganska stolt över att vara svensk. Jag är stolt över Raoul Wallenberg och de vita bussarna. Att vi ska vara ett bra land för alla som är här.
Vi ska leva upp till en högre standard än andra länder. Människor frågar sina ledare varför de inte får ha det som i Sverige.
Men här sitter jag med 30 utländska personer utan hem och som Luleå kommun bestämt sig för att inte ta hand om.
Tio stycken erbjuds sovplats varje natt i utbyte mot förnedring – kroppsvisitering.
Andra får sin säng i ett baksäte, en tegelsten genom en frusen bilruta och en sjukhusräkning för urinvägsinfektion.
Allting de har är det vi ger – lite omtanke och många ursäkter.
En anständig kommun hade gett tak över huvudet till alla hemlösa. Möjlighet att överleva. Det är det minsta man kan kräva.
Men på torsdag, 10 november, kommer Luleå kommun istället att köra bort de hemlösa romer som olovligt – men också ofrivilligt – tillbringar vinternätterna i bilar på en parkering här i stan.
Vi vet exakt vad det här är. Vi tittar ofta äcklade på omvärlden, hur förlegad och inhuman den kan vara. Men det här sker i vår kommun.
Det är våra myndigheters agerande och våra tysta medgivanden.
Låt oss vara en kommun vi kan vara stolta över.