Det pågår en våldtäkt av Sveriges skogar. Stora arealer av de få kvarvarande naturskogarna mejas ned och offras på skogsindustrins altare. Istället får vi tall- och granplantager där de ursprungliga skogsarterna försvinner (det handlar om ungefär 1 400 rödlistade arter). På ett kalhygge ökar utsläppen av koldioxid då trädresterna som lämnats kvar och de döda mykorhizzasvamparna bryts ned. Att kalhyggen får svampar att försvinna får också en negativ effekt på trädens tillväxt. Svamparna fyller en viktig funktion genom att bryta ner organiskt material och frigöra näring i marken som träden kan tillgodogöra sig.
Under de första 10–12 åren efter en kalavverkning sker alltså stora utsläpp av koldioxid på grund av nedbrytningen av organiskt material. Det dröjer ofta mer än 20 år innan den återplanterade skogen har bundit lika mycket kol som har släppts ut.
För klimatet är alltså det bästa vi kan göra i dagsläget, att låta skogarna vara orörda och få fortsätta att växa och ta upp koldioxid. Ett träd som får stå kvar gör större nytta än att vi eldar upp det i form av bioenergi eller gör engångsförpackningar. De få gammelskogar (alltså de som aldrig varit kalavverkade) vi har kvar måste vi vara mycket rädda om också för den biologiska mångfald som de innehåller. Där kan vi plocka ut enstaka träd men aldrig kalavverka.
Från skogsbolagens sida säger man att det är lönsammare att kalhugga jämfört med att ta ut en del träd med jämna mellanrum, s.k. plockhuggning. Det är inte sant. Visserligen får skogsägaren pengar i fickan direkt efter en kalhuggning men sen tillkommer kostnader för markberedning och återplantering. Att istället gallra och plocka ut mogna träd och låta de bästa träden stå kvar och fröa av sig ger lika mycket vinst, fast på längre sikt. Eller till och med mer om man låter en del av skogen bli timmer istället för massaved.
Tidigare tokigheter i hur skogsbruk ”ska” bedrivas, var till exempel användningen av ”Hormoslyr” (fenoxiättiksyror) som skulle döda alla lövträd. Allt sådant har det ju gudskelov blivit stopp för. Jag hoppas att vi kommer att betrakta kalhyggesbruket som lika tokigt i framtiden.