Baracker av prefabricerade moduler är en utmärkt lösning på tak över huvudet under ett husbyggnadsprojekt eller vid evakuering efter en brand eller annan katastrof. När samma lösning presenteras för industriarbetare eller entreprenörer i mångåriga infrastrukturprojekt har däremot en dålig genväg tagits. Att låta arbetskraft i sina bästa år leva i bostäder med utseendet av en skokartong är varken värdigt de boende eller bra för kommunen.
3-5 år, vad projekttiden nu är, av en människas liv, är inte mer tillfälligt än en barnfamiljs småbarnsår. Det kan vara under en sådan period man möter sin livspartner eller av annan anledning etablerar en genuin hemkänsla för en plats. Sittandes i en manskapsbod finns knappast någon möjlighet för detta att ske. Familjebildning, integration i samhället och synen på sig själv som boende på platsen man befinner sig kräver en bättre livsmiljö än så.
Är det gigekonomin som inspirerat till denna undermåliga lösning? Att arbetskraften har ett tidsbegränsat kontrakt betyder inte att rätten till en bra bostad försvinner. Att arrangera boende för de som nu ska bygga framtidens Luleå med en standard som dagens innevånare inte skulle acceptera för sig själva för tankarna till matbudens kläder i grälla färger som är lätta att känna igen men som aldrig frivilligt skulle bäras av de som beställer hem maten. Det är heller inte långsökt att se lösningen som ett steg på vägen mot de burar som inkvarterar arbetare i Hongkong.
Idén att lösa boende för "den gröna omställningen" med så kallade entreprenörsbostäder är ett välriktat skott i foten för Luleå.
Ovärdiga entreprenörsbostäder
Idén att lösa boende för "den gröna omställningen" med så kallade entreprenörsbostäder är ett välriktat skott i foten för Luleå. Det menar insändarskribenten Anders Nygårds.
Northvolts kommunikatör Sanna Bäckström öppnar dörren till en av de första entreprenörsbostäderna i Skellefteå.
Foto: Lars Andersson
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.