Är det rätt att personal inom kommunens särskilda boenden för psykiskt sjuka har tillgång till TV i sitt personalrum?
Vågar inte peka ut exakta platsen i Norrbotten. Rädd för framtida bemötande.
Positiv uppmuntran får varken vi anhöriga eller förvaltare trots att vi försöker agera respektfullt.
Benägenheten har minskat att meddela missförhållanden till förvaltare. Avvisande av klok anhörigsamverkan är också normalt. Jag upplever en tilltagande slutenhet mot omvärlden.
Personalens kontakt med de boende är rutinmässig vid måltider och medicinutdelning. En del boende får viss städhjälp och tvätthjälp. Någon gång vid handling, läkarbesök eller liknande. Behövande boende klagar på att personalen lämnar dem så ensamma. Personalen klagar på personalbrist.
Vid de många besök jag gjort på boendet sista året är normalläget minst en personal, av 2–3 i tjänst, utsträckt i TV-soffan.
Om det vore jourpersonal kunde jag förstå det. Nu gäller det dagarbetande personal som ser TV på arbetstid. Samtidigt som de uppbär skattefinansierad inkomst. Som även ger framtida egen pension i kanske 30 arbetsfria år.
Medan de boende behövande har lägsta möjliga överlevnadspeng resten av sina liv ensamma på sina rum.