I förra veckan beslöt kommunfullmäktige i Luleå att Hertsön ska få ett nytt badhus efter det gamla som har stängts och ska rivas.
I dag (27 oktober) har kommunens budgetberedning presenterat ett budgetförslag för nästa år.
I detta förslag finns det inga pengar alls avsatta för något badhus på Hertsön, inte en krona till investering och inte en krona till driften för perioden 2017–2019.
Min slutsats av detta är att socialdemokraterna planerar för ett privat badhus på Hertsön någon gång i framtiden, osäkert när.
Fritidsförvaltningen tog förra året fram ett underlag där man jämförde badhus i kommunal respektive privat drift.
Den jämförelsen visar tydligt att fördelarna med kommunal drift överväger stort:
• Det finns alldeles för få aktörer vad gäller att bygga och driva privata badhus för att man ska kunna tala om en marknad med konkurrens och prispress.
• Privat drift blir oflexibelt, kommunen binder upp sig i långa kontrakt (20–25 år) och om kommunens behov ändras så får man köpa dyra tilläggstjänster, alternativt fortsätta betala för tjänster som man kanske inte längre behöver.
• Det privata vinstintresset kan komma i konflikt med målen om bättre folkhälsa och ökad simkunnighet. Det kan gälla saker som minskade öppettider eller bemanning, lägre kompetenskrav på personalen etc.
• Kommunen behöver inte låna till själva bygget av huset men får betala ett högre pris sett över husets livscykel. Det vanliga är att kommunen vid denna typ av lösning förbinder sig att köpa tillbaka badhuset efter cirka 25 år och då får man ett hus i knäet som kan vara i samma skick som Hertsö nuvarande badhus några år före stängningen.
Det var bra att kommunfullmäktige beslöt att Hertsön även i framtiden ska ha ett badhus och att huset ska vara likvärdigt med det gamla badhuset. Men vi måste också få besked om innehållet i huset, hur verksamheten i huset ska fungera.
Och sist men inte minst: När ska huset finnas på plats?
Är det först efter 2019, kanske ännu senare?