PĂ„ internationella kvinnodagen den 8 mars var Vetenskapens hus i LuleĂ„ fullsatt och förvĂ€ntningarna och förutsĂ€ttningarna var laddade med kunniga deltagare för att diskutera âHur ser en jĂ€mstĂ€lld samhĂ€llsutveckling ut?â
PĂ„ lĂ€nk frĂ„n London medverkade ekonomijournalisten/författaren Katrine Marcal med mĂ„nga exempel pĂ„ hur kön fĂ„tt styra teknikutveckling i alla tider och hur âavkönadâ jĂ€mstĂ€lldhet kan bidra i den stora gröna omstĂ€llningen. Forskare och ledare pĂ„ vĂ„rt eget universitet lade flera fina pusselbitar till den mosaik som lades.
Hur fÄr man ett mer balanserat arbetsliv för alla? Om kvinnor sakta vinner terrÀng inom de manliga utbildningarna/yrkena och fÄr bÀttre betalt och utvecklande jobb, borde man inte verka för att fler mÀn söker sig till de kvinnodominerade? PÄ det viset kunde man kanske fÄ fart pÄ löne- och arbetsutveckling inom det omrÄdet?
DÀr sprack det. Finansieringsexperten mumlade att den frÄgan var olöst. En av de ledande kvinnorna pÄ podiet svarade raskt: Fler kvinnor borde fÄ starta vÄrdföretag!
En ryggmÀrgsreflex frÄn den som kan betala för privat vÄrd? Skit i det som inte fungerar och i dem som inte kan unna sig?
Utan politik, drivande regionala politiker och politiska beslut skulle LuleÄ tekniska universitet inte finnas! Utan samlad politisk vilja skulle inte Internationella kvinnodagen firas runtom i vÀrlden.
Det Àr utebliven ansvarsfull politik som utarmar vÄrden som tillsammans med övertro pÄ privata satsningar blir ett medel att skjuta samhÀllsansvaret i sank. Politikens roll var tydligen inte nÄgot man tÀnkt skulle vÀdras. Det fanns ett utmÀrkt tillfÀlle denna dag.