De flesta i Sverige vill ha billig el samtidigt som kärnkraften ska avvecklas eller i alla fall inte byggas ut. Ekvationen är inte bara svår att få att gå ihop. Den är omöjlig.
Samtidigt så höjs det röster för en ökad reglering av elmarknaden, men är detta verkligen lösningen på problemen? Den kritik som framförs mot nuvarande system för framförallt prisbilden, som anses vara för hög. Blir samtliga problem lösta om priset blir lägre? Färre personer får problem att betala räkningarna, men konsumtionen lär ju knappast gå ner om priset blir lägre.
Mitt förslag för att lösa det hela är en ökad reglering på vissa punkter och en ökad avreglering i form av tvingande marknadsekonomi på andra punkter.
För det första bör fasta avgifter på elhandel och elnät förbjudas. Om den totala kostnaden är proportionell mot förbrukningen så ökar viljan att minska förbrukningen av el. De fasta kostnaderna utgör idag ofta en stor del av räkningen och den enskilde kanske inte sparar så mycket på att sänka förbrukningen.
På elbörsen så sätts priserna timvis, medan elkunderna, även om de har rörligt pris, betalar ett visst pris som gäller för all el konsumerad under månad. De som har fast pris har samma kWh-pris oavsett när, under en period på upp till flera år, de konsumerar elen.
För att öka viljan att spara, så borde samtliga elkonsumenter betala det pris som gäller under den timme som elen konsumeras.
Många skulle då minimera konsumtionen på eftermiddagen en kall vinterdag när elen är som dyrast. Miljövinsten skulle bli stor eftersom "smutsig" el från kol- och oljekraftverk inte skulle behöva användas i lika hög grad. Avtal med fasta priser skulle alltså förbjudas helt och hållet.
Vissa hävdar säkerligen att ett förbud mot avtal om fasta priser skulle skapa en osäkerhet för många konsumenter. Till saken hör dock att många hushåll i det här landet är överkonsumenter av el.
Genom att aktivt välja uppvärmningssystem går elförbrukningen att sänka ordentligt. De allra flesta hushåll i det här landet skulle ha möjlighet att klara sig med mindre än 8 000 kWh/år. Vissa som läser det här hävdar troligen att det är totalt omöjligt för en familj att klara sig med en sådan förbrukning och att denna insändares skribent knappast kan veta vad han talar om. Åt dessa läsare vill jag påpeka att jag vet vad jag talar om. Vårt hushåll består av två vuxna och fem barn. Eftersom två av barnen är blöjbarn och företrädesvis använder tygblöjor, så går tvättmaskinen i stort sett dagligen.
Den angivna konsumtionen 8 000 kWh/år ligger dessutom cirka 30% över konsumtionen i vårt hushåll.
Konsumtionen av el kan minska ytterligare genom att lagstifta om vilken uppvärmning som är tillåten vid nyinstallationer. Genom att förbjuda nyinstallation av direktverkande el och tillåta installation av värmepumpar endast om uppvärmningen sker genom golvvärme, så kan konsumtionen minskas ytterligare.
På sikt kanske användning av värmepumpar måste förbjudas helt och hållet. Det finns god tillgång av bioenergi i vårt land och den högsta verkningsgraden, upp till 90 procent, fås om bioenergin förbränns och omvandlas till värmeenergi.
Många tycker säkerligen att förslagen i den här insändaren är lite väl radikala och att förslagen innebär inskränkningar i deras bekväma, men ack så elkrävande, tillvaro. Om vi ska lyckas skapa en hållbar utveckling, så krävs det dock vissa uppoffringar.