Tredje vågen, hur mår personalen efter våg 1 och våg 2?
Nu måste Region Norrbotten kliva fram och visa att ni vill ha er personal kvar efter pandemin. I politikens vaga sätt att tacka med en liten bonus duger inte. Trots att man kostat på sina anställda med 15 miljoner, ger det inte personalen tid för återhämtning, från tid att få i sig mat och vätska efter timmar i mask, munskydd, visir och förkläden. Vet ni att vi till och med känner oss torr om tungan de dagar vi är lediga från jobbet?
Nu vill ni att anställda på golvet steppar upp, vi ska jobba övertid, vi ska få andra arbetsplatser. Våra anhöriga hemma, kan inte räkna med när vi kommer hem. Så dags att ni i politiken ger ledningen förutsättningar att leda. Dags att ni i ledning pratar HÖGT om er oro om personaltapp. Region Norrbotten - Steppa upp!
Av de semesterdagar vi sökt, är avslag ett faktum. Barnens lov under vecka 10, innebär inte att vi kommer att få vara med dom. Som man brukar säga, njut av barnen, dom är bara små en gång. Tack Region Norrbotten.0
När bröllopsdagar, födelsedagar ska firas får man fira det i regionens tjänst - Nej på semesteransökan. Spelar ingen roll om man sökt 6 månader innan.
Ett råd till er, som vill ha kvar personal efter pandemin. Steppa upp som arbetsgivare. Våga vara rationell. Våga att ge oss tid till arbetsförkortning utan löneavdrag och låt oss på arbetstid ha friskvård, i direktanslutning innan eller efter våra pass. För att ladda upp eller att varva ner. Så vi har fått andas frisk luft. För vi är instängda bakom ett visir, munskydd, mask och förkläde. Vi har en vårvinter vi knappt ser mer än genom ett fönster, för de lediga dagarna vi har, orkar vi inte njuta. Ge oss möjligheten till återhämtning. För ni vill att vi ska kunna ta hand om er oavsett vid en pandemi och efter den.
Ni politiker som bestämmer, ta hand om oss. nu behöver vi er omtanke och mod att vara rationell och införa friskvårdstid i anslutning till arbetspass. Vi är modiga i denna storm, kan ni politiker vara det och låta oss se och andas vårvinterns luft. För inombords håller vi på att gå sönder. Vi behöver andas.