Jag är åter på jobbet efter en skön semester. Jag som rektor på Porsöskolan kommer tillbaka till skolan som är likadan som när jag lämnade den. Ingen skadegörelse och klotter och utanför pågår arbete med att färdigställa allt inför invigning av det ”Nya Porsötorget”. Det känns fantastiskt!
Jag lyssnade på Hurulas sommarprat i P1 och läste Ulrika Vallgårdas krönika i Norrbottens Kuriren den 26 juli.
Porsön och Porsöskolan nämns i båda och visst är det bra att bli omnämnd i P1 även om än inte så positivt. Hurula beskriver hur dåliga lärare bemött honom när han gick här och att skolan och centrum kändes provisoriskt. Vallgårda berättar i krönikan att det ser sorgligt slitet ut i området. Jag bestämmer mig för att titta på min skola med nya ögon och jag ser att beskrivningen av skolans yttre känns rätt. Slitet, färg som flagnar, provisoriska lagningar i olika färger, allt det är sant. Det är viktigt att inte låta skolorna förfalla så långt att det blir nödvändigt att riva hela skiten.
Jag vill ändå uppmärksamma att området har en negativ stämpel som är svår att sudda ut. Jag kom till kommunen för fem år sedan och då hade även jag med mig förutfattade meningar utifrån media och hörsägen. När jag startade mitt uppdrag så visade det sig att det stämde när det gäller utsidan av skolan, sliten fasad, gammal matsal som skulle varit ombyggd och lekredskapen på skolgården är gamla.
MEN på insidan var det tvärtom! Jag mötte personal som älskade sina klasser, som hittade nya sätt att jobba med undervisning som inspirerade eleverna. De sökte nya sätt att göra klasserna socialt trygga. De samarbetade med varann och uppmuntrade goda idéer inom skolan. Jag har elever som har det oroligt hemma och som kan känna en trygghet med personal på skolan. Allt det gör att jag nu bedömer att Porsöskolan är en mycket bra skola men att det tyvärr är den skola som pekas ut och nämns vid namn i media och nu i sommarprat. Stämpeln blir kvar.
Jag respekterar verkligen Hurulas beskrivning men ingen annan skola som han gått på namngavs i hans sommarprat. Jag menar att Luleå kommun måste hålla skolorna fräscha och moderna för att de ska vara attraktiva. Då behöver inte Hurula och Ulrika komma tillbaka och se samma bleknade fasader.
Området är segregerat, familjer bor i hyreslägenheter, i radhus och i villor. Affären och pizzerior finns kvar men fritidsgård och hälsocentral är borta. I skolan har vi elever med ursprung i andra länder, vi har föräldrar som är professorer och som är arbetslösa. Föräldrar med olika förväntningar på skolan.
Vi har också tidigare noterat och hanterat att gängkriminaliteten nosat runt skolan. Alla dessa svårigheter och olikheter ska vi hantera och jag menar att Porsöskolan klarar det. Trots allt i samhället ska vi ge barnen glädje, trygghet och en lust att lära!