"Renarna oroar mig också"

Foto: Emma Eriksson

Insändare2016-01-21 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på insändaren ”Varför så hatad” av Jakob Nygård i NSD 24 december.

Jag är också orolig för dina renar.

Jag ligger vaken på natten har svårt att sova, när jag väl somnar sover jag oroligt vaknar till hela tiden. Undrar hur många renar har varit här i natt? Hur mycket har de förstört i den nyanlagda trädgården som jag slitit med hela sommaren för att göra vacker? Alla buskar, blommor, nysådda gräsmattor och ungträd jag köpt för dyra pengar.

Hur ska det gå med avloppet och jordvärmen? Tar de skada nu då renarna varit här trampat ner och grävt upp.

Jag har inget emot renar men...

Jag vill inte ha dom på min tomt.

Jag vill inte hela tiden känna oro för att dina renar plödsligt ska dyka upp på min gård gräva upp och trampa ner mer.

När jag tidigt på morgonen åker till jobbet så möter jag cirka 40 renar som befinner sig på vägen och en gårdsplan intill E 4.

Min rädsla för att renarna ska bege sig ut på E 4 (cirka fem meter) och kanske orsaka en olycka med person- och djurskador eller ännu värre, någon kanske dör eller får men för livet, det vill jag inte ha på mitt samvete. Jag krypkör med hjärtat i halsgropen... Den här gången gick det bra, ingen ren sprang ut på E 4.

Visst är det din uppgift att sköta och ta hand om renarna, hjälpa till att flytta dom från privata gårdar till skogen där de har lov att vara.

För som du säger: ”Renen ser ju ingen skillnad på skog eller tomtgränser”

Men hjälp dem du då, så är alla glada och nöjda!