Till Ylva Slagbrand och alla de vuxna som kommenterat artikeln om mobilanvändande i skolan på Facebook och NSD:s hemsida:
Vi, eleverna i artikeln, anser att den vinklades på ett sätt som satte oss i oförtjänt dålig dager. Det är väl självklart att man inte ska sitta och prata i telefon eller skratta åt videor i klassrummet, men det har vi heller aldrig påstått.
Något som vår lärare försökte betona under intervjun men som inte kom med i artikeln var att mobilerna aldrig har varit något problem i den här klassen. Alltså klarar vi av att ta det ansvaret.
Vi tycker inte att det är fel att ta mobilen ifrån, alternativt skicka ut, den elev som stör.
Det vi stör oss på är att väldigt många vuxna utgår från att vi helt saknar den självkontroll och mognadsnivå som krävs för att lyssna under lektionerna och sköta skolan själva.
När det kommer till ordet kränkande menade vi inte att vi skulle känna så om man tar mobilen från någon som stör. Det tycker vi att man bör göra. Att däremot samla in alla mobiler innan lektionen ens börjat tycker vi visar på bristande förtroende för eleverna.
Elever som själva har valt att gå gymnasiet och att satsa på sin utbildning. Det må vara en utbredd uppfattning att tonåringar är omogna, på facebook talades det till och med om att höja myndighetsåldern till 24, men vi ska ju trots allt snart ut i arbetslivet och då är det ju bra om man har fått lära sig att ta ansvar själv.
Ska man ge alla fotbollsspelare gult kort innan matchen ens börjat bara för att man antar att de kommer att göra något som är mot reglerna?
Om ni nu tycker att vi är så långt ifrån att bli vuxna, då har ni väl inget emot att vi bor hemma och snyltar på er i några år till? Förslagsvis tills vi är 30, kanske längre beroende på hur mogna ni tycker att vi är. Handla mat till oss, se till att vi håller våra kroppar aktiva, och om det behövs, byt blöja på oss. Vi vet att det finns vuxna som litar på oss och när vi får sitta ned och sakligt framföra våra argument är det många som ändrar uppfattning. Syftet med denna text är att framföra vår åsikt, direkt från oss och inte via någon journalist.
Tack.
Nils-Anders Vallgårda,Mia Bergqvist
elever
• Svar direkt: När jag läser Nils-Anders Vallgårdas och Mia Bergqvists inlägg så tänker jag två saker:
Det första är: Även i framtiden kommer det alltså att skjutas på budbäraren. Så trist.
Det andra är: I detta att bli vuxen ingår att stå för sina ord. Men det kan vara ack så svårt.
I artikeln om mobiltelefoner i skolan skrev jag naturligtvis det som eleverna sa. Under mina 37 år i yrket har jag aldrig lagt saker i folks munnar som de inte har sagt. Är någon förvånad?
Vallgårda och Bergqvist säger att jag har vinklat artikeln för att sätta dem i oförtjänt dålig dager. Det är helt befängt. Jag har inget intresse av att vinkla saken varken åt det ena eller det andra hållet. Vad skulle jag ha för intresse av det? Jag fick ett jobb och utförde det på ett professionellt sätt. Punkt.
Vallgårda och Bergqvist avslutar sitt inlägg med att berätta att syftet med deras text är att framföra sin åsikt direkt ”istället för via någon journalist”. Om det vill jag säga att de två uttalade sig högts frivilligt när vi besökte dem. Jag tvingade dem inte. Det har jag heller aldrig praktiserat under mina år som journalist.
Kerstin Anttila
reporter NSD, skrev artikeln som startade debatten