Samhället genomgår förändringar och tekniska landvinningar görs på en mängd områden. Inte minst har våra möjligheter att kommunicera gjort ett gigantiskt språng.
Dessa nya förutsättningar måste naturligtvis utnyttjas i samhällets tjänst. Men tyvärr verkar det som om utvecklingen av våra metoder att leda och samordna inte tagit något språng alls. I bästa fall skulle man kunna säga att det hoppat upp och ned på samma ställe och ibland bakåt.
Om bildandet av storregioner hade inneburit att mer resurser hade kunnat tillföras ”verksamheten”, eller om bildandet av storregioner hade gjort att ”verksamheten” hade kunnat utföras med samma (eller högre) kvalitet till en lägre kostnad hade förändringen varit intressant. Glöm heller inte bort att det lokala engagemanget och kunskapen om de lokala förhållandena är viktiga och utgör starka drivkrafter!
Tyvärr läser jag inte in några sådana mål eller löften från de som förespråkar storregioner. Och varför inte pröva att bryta ut sjukvårdsledningen och låta staten få ansvaret för all specialistvård medan kommunerna får ansvar för primär- och äldrevård?
Tyvärr har vi dåliga erfarenheter av sammanslagningar och stordrift. Ofta för att inte säga alltid har omorganisationen inneburit ökade kostnader för utredande konsulter, ökad administration under processen och lägre effektivitet.