Ett brev till socialförvaltningen:
Jag har ett barnbarn som inte passat in i samhället. Nu har han nyss kommit ut ur fängelset efter 2,5 år. Med en plastpåse med sina tillhörigheter står han helt naken utanför fängelseportarna. Som tur är har han en mamma som väntar. Nu börjar arbetet med återanpassningen.
Till dags datum, 6 veckor efter frigivningen, har inte socialförvaltningen i Luleå gjort överhuvudtaget någonting för att han skall ha en minsta chans att komma tillbaka till samhället. Min dotter kämpar med näbbar och klor för att finna lösningar men det verkar som att det finns en dold agenda inom förvaltningen att inte vilja stödja dessa personer.
Socialekonomiskt är det en väldigt dålig politik att fortsätta stöta ut dessa människor. Jag har efter senaste veckorna en rad namn på personer inom förvaltningen som rent ut sagt motarbetar en lösning och en väg framåt. Ingen nämnd och ingen glömd.
Skärpning Luleå kommun.