Carina Sammeli och Yvonne Stålnacke skriver (NSD debatt 4 mars) att Luleå behöver en ny skolstruktur på grund av lärarbrist. 87 000 lärare kommer att behöva rekryteras de närmaste åren i Sverige. Men hur ser det då ut i Luleå? Enligt siffror som Samordningsgruppen Hela kommunen ska Leva och Lära tagit fram kommer det behöva rekryteras cirka 18 lärare per år i årskurs F-6 under kommande tioårsperiod (inräknat pensioneringar och befolkningstillväxt). Detta är, skriver Sammeli och Stålnacke, ”En riktig utmaning”. Det de inte skriver är hur det ska bli lättare att rekrytera när det inte längre erbjuds att arbeta i både små och stora skolor?
Att de nedläggningshotade skolorna inte heller har några problem med icke behöriga lärare, ambulerande lärare eller ofrivillig deltid ”glömmer” de också skriva i sin vurm för stordrift.
Vi läser i Lärarförbundets rapport att nästan hälften(!) av lärarna under 40 år som tillfrågats anger att de kan komma att byta yrke i framtiden. Det som skulle få dem att stanna kvar är ”mer tid, högre lön och bättre psykosocial arbetsmiljö”. Dessa verkliga lösningar nämns dock inte med ett ord av Sammeli och Stålnacke eller de 300+ sidor som kallas ”Framtidens skola”.
Inte heller kan de förklara hur nedläggning av väl fungerande skolor med behörig kompetent personal och trygga barn ska göra skolan bättre.
Beslut som dessutom planeras att tas utan att göra risk- och konsekvensanalys först. Kan ni förklara för oss hur det kan säkerställa att ”ge alla barn goda livsvillkor” och hur det visar omtanke om de duktiga engagerade lärare ni säger er bry er om?
Ni fortsätter att upprepa samma påståenden som när ”Framtidens skola” lanserades för sex månader sedan. Ni har fortfarande inte lyckats övertyga med fakta om hur detta ska motverka lärarbristen? Argument verkar inte bita på Sammeli och Stålnacke men frågan är om de bryr sig om demokrati? För egentligen: finns det någon utanför stadshuset som vill ha Framtidens skola?