Med skolstängning som medel driver Luleå Kommuns politiker på urbaniseringen! Ett argument för att alla landsbygdsbarn ska bussas till större skolor och till stan, är att fler elever från landsbygdsskolor hoppar av gymnasiet och färre elever från glesbygd går vidare till högskolan. Men ”Myndigheten för skolutveckling” (2005), skriver följande:
”…den lilla skolan är känslig för svängningar i elevunderlag från ett år till ett annat. Effekterna kan motverkas bland annat genom flexibel kostnadseffektiv undervisnings-planering. Samläsning över årskursgränserna kan ha en utjämnande effekt tack vare längre planeringscykler över årskursgränserna. Årskurser är inte längre en föreskriven gruppindelning! Läroplanerna öppnar för olika grupperingsformer och arbetsformer. Det som behövs är fantasi, erfarenhet och kunskap ... och kanske lite djärvhet och stöd från rektor.”
-Kanske en sådan speciallösning känns svår och främmande för skolomstrukturerings-gruppen?
För den lilla skolans bevarande, räknar samma myndighet upp följande kriterier:
små undervisningsgrupper
trygghet för både elever och personal
enklare för föräldrar, barnen finns i en känd social miljö; restider; bygdens överlevnad; livskvalitet; ortens näringsliv; miljöaspekter
Miljöaspekten blir särskilt svårkompenserad. En känd effekt av att låta barn leka och undervisas ute i skog och mark, naturskoletema, är ökad kreativitet, jämställdhet och bättre resultat i matematik. (”Utmaningar i grundskolan”, 2006 Malmö Högskola) Omorganisationsgruppen måste också inse att inte alla människor är intresserade av att bli akademiker.
Vilket är viktigast: Att alla går vidare till högskolan eller att alla får möjlighet till adekvat skol- och yrkesutbildning, kopplad till intresse och förmåga, för att bli självförsörjande?