Vi förvånas ständigt över miljö- och byggnadsförvaltningens i Luleå uttalanden.
I Luleå kommun, i direkt anslutning till bostadsområdet Lövskatan, finns en fastighet (Verdandi 1) där Notvikens fastigheter bedriver sin verksamhet. Verksamheten går ut på att hyra ut industrilokaler, bland annat till Cronimet Norr AB.
En del av fastigheten omgärdas av ett, bitvis förfallet 2,5 meter högt plank. Detta plank är ungefär 265 meter långt. Planket är helt och hållet nedklottrat, vilket innebär att mer än 660 kvadratmeter klotter finns i bostadsområdet Lövskatan.
När detta har påpekats för miljö- och byggnadsförvaltningen i Luleå så svarar miljöinspektören Maria Mattsson följande, ”miljö- och byggnadsförvaltningen anser att det ’klotter’ som finns på nämnda plank inte är av sådan omfattning att det ska anses vara så ovårdat att fastighetsägaren ska föreläggas enligt plan- och bygglagen”.
Då skall märkas att Luleå kommun har nolltolerans mot klotter. Är detta okänt för miljö- och byggnadsförvaltningen i Luleå?
Vi kan dessutom läsa följande på kommunens hemsida under rubriken Gator och offentlig plats, ”Luleå stad ska vara ren, snygg och trygg att bo och vistas i”. Gäller inte detta för bostadsområdet Lövskatan? Var går gränsen för klotter? Och i vilket annat bostadsområde skulle klotter av denna omfattning tolereras av miljö- och byggnadsförvaltningen? På Gültzauudden? På Lulsundet? På Kronan? I centrala staden? På Bergnästet? Ja, vi undrar naturligtvis över detta.
För inte så länge sedan läste vi om den senaste tillsynen som genomfördes av förvaltningen. Då upptäckte en miljöinspektör att det saknades en golvlist i ett städutrymme på ett välkänt kafé i Luleå. Denna upptäckt föranledde en anmärkning som tvingade ägaren att sätta dit golvlisten. Vi har därför börjat förstå att miljö- och byggnadsförvaltningen i Luleå har mycket att göra. Så förmodligen måste miljö- och byggnadsförvaltningen prioritera bland sina arbetsuppgifter för att koncentrera sig på dom viktigaste.