Jag har fått uppleva den sista tiden i livet för min mor som tragisk för hon själv och för oss anhöriga. Hon låg på ett sjukhem/korttidsboende i Norrbotten där många av personalen var unga pojkar med utländsk bakgrund som gjorde så gott de kunde, men ingen utbildning som att se till hela människans behov.
Vad jag kan förstå har de endast fått en kort introduktion (gått bredvid kunnig personal). Vad jag såg när jag hälsade på min mor, var brist i hygienen, smutsiga sängkläder (vänt smutsiga sängkläder).
Vi anhöriga bäddade rent. Det var fullt med avföring på toaletten, toastol och golv. Vi fick säga till flera gånger om rengöring. Hon blev bestulen på kontanter (äldre har kontanter i plånbok i handväska). Flera av personalen satt och pratade vid ett bord. Rast kan jag förstå?
Förmiddagsbestyren på avdelningen var klar. Men man kan, om man är erfaren, gå runt och kolla läget det är sjuka äldre människor som vistas där.
Nu var min mor där cirka tre veckor. Hon lämnade livet där, hon var svårt sjuk. Personalen skulle ha ringt om man ser att nu är det nära att lämna jordelivet, det gjordes inte. Vad det beror på vet jag ej!
Sjuksköterskan var mycket bra, lämnade bra information om sjukdomsbilden. Men under sommaren med alla vikarier och alla arbetspass att fylla kan det vara svårt att veta vad beror det på. Det är varje sommar likadant! Lön? Scheman? Arbetsbelastning? Inflytande?
Återhämtning mellan skiften?
Att få kunnig personal verkar allmänt svårt.