Du lever i bur men är fortfarande väldigt lik dina förfäder när det gäller naturliga beteenden och behov.
Om du får leva kan du bli uppemot 10 år gammal, men eftersom du endast är till för att tillfredställa människornas behov och inte finns för din egen skull får du bara leva knappt ett och ett halvt år.
Du slaktas när du inte värper lika intensivt längre. När du inte ger mer pengar.
Du skulle egentligen bara lägga 5-10 ägg, en eller ett par gånger om året.
Om allt hade varit normalt vill säga. Nu är du framavlad för hög äggproduktion, vilket betyder 300 ägg om året. I buren får du lika stor yta som ett A4-papper och buren är 45 cm hög.
Där har varken du eller de andra hönorna någon möjlighet att sträcka på ben och vingar.
Burarna är utrustade med sittpinnar för att tillgodose ditt behov av trygghet.
Problemet är dock att dessa pinnar bara sitter några centimeter över burgolvet, vilket gör att du inte känner den trygghet du hade velat.
Du har fått benskörhet på grund av den intensiva äggproduktionen, vilket kan leda till benbrott. De små burarna gör att du även kan få vingbrott.
Du vill kunna picka, sprätta och sandbada men istället utför du stereotypier.
Det är beteendestörningar där du upprepar samma rörelsemönster om och om igen i frustration. Du får ju inte utlopp för dina naturliga beteenden och behov.
Du har sett fjäderhackning och kloakhackning hos andra hönor och hoppas undkomma denna plåga.
En stor del av dina barn mals ner vid fullt medvetande.
Tuppkycklingarna vill man inte ha så de far direkt ner i en kvarn och mals ner levande. Cirka 5 miljoner kycklingar dödas så här varje år i Sverige.
Tuppkycklingarna dödas på samma sätt i KRAV-produktion.
Resten av dina barn, nämligen hönkycklingarna, transporteras till en uppfödningsanläggning. I vanliga fall hade kycklingarna tillbringat sina första veckor med dig och sovit under dina vingar.
I kläckningsmaskinerna piper dina barn, men du hör inte deras rop på hjälp.
Omkring 6,5 miljoner hönor hålls i den industriella äggproduktionen i Sverige, vilket är 90-95 procent av landets hönor. Av dem lever drygt 35 procent i burar.
Hönor vill leva i små grupper med mycket utrymme, något som varken burarna eller de frigående systemen kan tillgodose. I de frigående systemen ansamlas gödsel och ger höga ammoniakhalter och det är fruktansvärt dammigt.
Kannibalism drabbar dessa individer hårdare och sjukdomar sprids lätt och även dessa hönor kan få vingbrott och andra skador.
Att de hålls i så stora grupper gör att de blir socialt stressade och det ger också ökad konkurrens som leder till rädsla.
Som industrihöna i Sverige är du dömd till ett liv av lidande.
Vad gör du som människa åt detta?