Alla har inte hunnit och bekanta sig med QR-koder, men vi kommer att se allt mer av dem i olika sammanhang.
I grunden är det en tvådimensionell streckkod. Den endimensionella som vi alla sett på produkter kan innehålla ett produktnummer till exempel, men en QR-kod kan innehålla mycket mer information.
Använder man bara siffror kan man lagra cirka 7 000 stycken och väljer man istället bokstäver så hamnar man på drygt 4 000 tecken.
Vill man lagra ren data så är begränsningen cirka 3 kB.
Det finns också en inbyggd redundans som gör koden relativt okänslig för repor eller märken.
Vi har sedan tidigare kunnat se användandet av tvådimensionella koder av till exempel UPS (United Parcel Service) för leveranser av paket. De har en egen standard som liknar QR, men har en cirkel i mitten.
Själva standarden för olika tvådimensionella streckkoder har funnits många år, men det är egentligen först med mobiltelefoner som har lite mer kapacitet och kamera som det tagit fart framför allt i Japan.
Vad kan man då lagra i dessa koder? I grunden handlar det om siffror, text och binär data. Rent praktiskt kan det vara mer nyttiga saker.
Till exempel att länka till en hemsida, att skicka ett SMS, att skicka ett mejl med information, att bifoga kontaktinformation som lagras bland dina kontakter i telefonen, att ge information om namn och lösenord för ett närliggande trådlöst nät, att peka på geografisk plats i form av en GPS-position eller att boka in en aktivitet i din digitala kalender.
Användningsområdena är många och det är främst fantasin som begränsar.