År efter år ser och hör vi i media hur illa människor mår och bemötts på ålderns dar. Hur de undantas från rättigheter som rätten till ett värdigt meningsfullt liv, rätten till ett tryggt mänskligt boende, rätten till att få träffa andra människor, rätten till att få andas och komma ut i frisk luft!
Gamla människor som i all ödmjukhet vädjar om rätten att få känna sig trygg i gemenskap med andra människor! Att detta får pågå är minst sagt förfärligt! I ett land som inte är i krig, som utger sig för att vara rikt och välmående! Och som utger sig för att värna om allas lika rätt till ett värdigt liv! Och som upprörs över den ena oförätten efter den andra som drabbar andra människor utom vår gamla befolkning. Förutom någon tidningsrubrik eller TV inslag då och då. Sen fortsätter allt som vanligt igen.
Kommunerna drar in på personal och beviljade hemtjänsttimmar på grund av ekonomiska skäl och personalbrist. De för in teknisk apparatur för övervakning i stället för mänsklig kontakt. De uppfinner robotar för samma ändamål. Robotar som kan utföra vissa sysslor, eller i djurform som de gamla kan klappa i stället för kontakt med levande väsen.
De lägger ner allehanda befintliga boenden på grund av samma skäl eller för att andra grupper ska ha tillgång till boendet. Människor som sitter hemma i ensamhet och känner ångest inför hur det ska bli!
Människor som ligger på sjukhus då de drabbats av olycksfall eller sjukdom och känner ångest eftersom de inte längre har någonstans att ta vägen då de plötsligt blivit för omsorgskrävande för att kunna åka tillbaka till sin lägenhet igen! Och kommunen svarar med att de inte har något korttidsboende eller annat att erbjuda!
Det verkar som det alltid är gruppen av gamla som ska fösas undan, gruppen som inte kan göra sin röst hörd. Eller inte gör det på grund av känslan att de bara ligger samhället till last och inte förtjänar att ha den trygghet som alla andra tar för given och hänvisar till som sin mänskliga rättighet att kräva. Ibland med hjälp av den ena konventionen efter den andra, eller liknande. Kanske hög tid att införa en äldre/pensionskonvention som ger oss alla gamlingar rätt till ett värdigt liv på ålderns höst!?
Att vi är en stor grupp gamlingar i dag är knappast någon överraskning. Det är något som politiker och andra haft god tid på sig att planera och tänka över hur man på bästa sätt skulle ha kunnat tillgodose! Med boendeplatser av diverse slag. Boendeplatser inte bara för de allra sämsta, helt dementa eller helt hjälpbehövande utan även som trygghet under åldrandet.
Personalbristen hade kunnat lösas på olika sätt om viljan funnits! Inte minst genom att göra det viktiga undersköterskeyrket mer attraktivt genom aktiv rekrytering, bra utbildning och högre lön och därigenom högre status.
Detta är något som förr eller senare drabbar oss alla mer eller mindre! Om vi förstås inte dör knall och fall då vi fortfarande är vid god vigör. Detta gör det än mer oförståeligt att man inte gör något mer kraftfullt för att tillgodose allas lika rätt till ett värdigt meningsfullt liv.
Enligt min mening är det ett svek mot hela Sveriges befolkning som hela sitt liv hjälpt till att bygga upp det land vi har och mot alla efter oss. Ett svek som fortgår år efter år och därför är både oförståeligt och oförlåtligt av alla politiker och övriga som bara fortsatt hänvisar till bristande resurser och en stor kull åldringar!