Samtidigt talar man sig varma för att något måste göras för att minska växthuseffekten och nedsmutsningen av miljön.
För mig känns denna ekvation olösbar, vi har redan en överbefolkad jord som utnyttjas på ett utarmande sätt. Fortsätter befolkningsökningen, rovdriften och nedsmutsningen/förgiftningen av både land och hav så är ju katastrofen inte långt borta.
Att tala om sådana saker tycks inte vara populärt bland politiker, ej heller hos massmedia. Man gör som strutsen, stoppar huvudet under sanden och hoppas faran försvinner.
Förvisso är det så att med ökande tillväxt kan välfärden öka, tillfälligt, men jordens resurser är begränsade vare sig man vill se det eller ej.
Redan i dag finns det miljarder människor som lever under väldigt knappa ekonomiska förhållanden och många svälter.
Dessutom satsar alla världens stater enorma summor på krigsmakt, en verksamhet som per definition är destruktiv i alla sina delar.
Regnskogar skövlas och isarna vid polerna minskar i rasande fart, människorna trängs ihop i allt större städer och allt färre begriper hur naturen fungerar.
Vad är lösningen på problemen? Knappast en ständigt ökande befolknings- och ekonomisk tillväxt. (Men politiker tänker förstås bara en mandatperiod i taget.)
I dag tillverkas det till exempel massor av varor av de mest skilda slag, vissa av bra kvalitet och andra rena skrotet, men allt räknas in i BNP. Att miljön påverkas negativt av det mesta av mänsklig verksamhet det räknas inte in då man diskuterar tillväxt.
Ska jorden vara en bra livsmiljö för allt levande i ett lite längre perspektiv så måste människan, som ju har redskapen, ändra inriktning radikalt. Målsättningen bör ju vara att befolkningsmängden inte ska vara större än att var och en kan leva gott på en jord utan svält och krig.
Tänk om ett globalt beslut kunde tas att all militär verksamhet avvecklades och de frigjorda ekonomiska och mänskliga resurserna satsades på miljöarbete/forskning, och att all tillverkning av de mest onödiga och kvalitativt dåliga produkterna upphörde.
En utopi, ja. Men är inte en ständigt ökande tillväxt lika utopisk?
Det behövs ett helt nytt "tänk" inom politiken.
Men, men frågan är förstås vad var och en har för åsikter om meningen med livet?