Replik på NSDs ledarsida om TTIP och CETA den 14 oktober
Vänsterns kritik mot TTIP och CETA handlar inte om mer eller mindre frihandel, det handlar om konsekvenserna för miljö och demokrati. Handelsavtalen ger företag möjlighet att upphäva demokratiska beslut i Sverige och andra länder. Avtalen kommer också att försvåra eller omöjliggöra målen i Parisavtalet från december 2015, det vill säga att hejda de klimatutsläpp som hotar hela vår civilisation inom 2–3 generationers tid.
Olov Abrahamsson avfärdar kritiken mot de båda handelsavtalen TTIP (mellan USA-EU) och CETA (mellan Kanada-EU) som protektionistiska rabulister och han buntar sedan ihop vänstern med Donald Trump. Men han nämner inte alls vänsterns huvudkritik mot avtalet utan låtsas att det handlar om för eller emot frihandel i allmänhet. Vilket inte stämmer.
Dagens handelsavtal handlar inte om att sänka tullar. De handlar huvudsakligen om att ta bort andra regler som kan uppfattas som handelshinder. En del sådana regler är okontroversiella. Andra regler är däremot högst kontroversiella. Regler till skydd för miljö och människors hälsa kan uppfattas som handelshinder av bolag som bedriver handel och export.
Huvudkritiken mot TTIP/CETA är de så kallade ISDS-klausulerna. Dessa klausuler finns i ett antal internationella avtal redan. De ger företag möjlighet att stämma stater för politiska beslut som påverkar företagets framtida vinst. De har funnits länge men har kommit till användning allt flitigare under senare år. Sådana tvister ska lösas i skiljenämnder som inte står under demokratisk kontroll och vars beslut kan upphäva lagar och regler som stiftats av exempelvis riksdagen i demokratisk ordning.
Sådana stämningar kan leda till väldigt höga skadestånd om ett land förlorar i skiljenämnden. Ett exempel är det kanadensiska företaget Trans Canada Energy som stämt USA:s regering på 15 miljarder dollar (= cirka 130 miljarder kr) efter att Obama av miljöskäl stoppade bygget av en stor pipeline som skulle pumpa olja från de kanadensiska oljesandsfälten ner till raffinaderierna vid Mexikanska Golfen.
I de fall som förekommit hittills har utfallet i skiljenämnden lett till att företagen vinner cirka 30 procent av fallen, staterna vinner 40 procent medan övriga fall löses genom förlikning.
I CETA/TTIP finns också en process kring regulativt samarbete som ger företag möjlighet att bedöma om existerande lagar eller nya lagförslag utgör handelshinder – inte hur effektiva de är som miljö-, hälso- eller arbetsrättsskydd. Det innebär i praktiken att lagstiftningen i förväg anpassas till handelsavtalen. Handelsintressena kommer att redan från början väga tyngre än exempelvis hälsa, miljö och klimat.
Det absolut nödvändigaste idag borde vara att alla internationella handelsavtal utformas så att dom underlättar, eller i vilket fall inte kan försvåra förverkligandet av klimatavtalet i Paris. Här står hela planeten inför en jätteutmaning och vi har inte så lång tid på oss för att göra det som vi måste göra för att framtida generationer ska få ett bra liv på vårt gemensamma klot.