Just nu bevittnar vi ett osmakligt och odemokratiskt beteende i Boden, där den politiska vilden Inge Andersson desperat klamrar sig fast vid makten och arvodet trots att han saknar förtroendet från sitt före detta parti. Hans beteende är annars vanligast i icke demokratiska delar av världen. Det vill säga att mannen i fråga, för det är alltid en man, agerar som att makten är hans personliga tillhörighet. Han vägrar släppa ifrån sig den trots att han bara haft den till låns och trots att förtroendet nu är förbrukat och förbi.
I en artikel i NSD i februari framkom det att Herr Andersson toppar lönelistan för samtliga politiker i hela Norrbotten. Och han tar sig nu friheten att låta bodensarna betala det enorma arvodet fastän förtroendet är förbrukat. Han försöker dessutom klamra sig kvar vid makten på sikt genom att bilda ett eget politiskt parti för att kunna sitta efter valet. Egenintresset ljuger aldrig.
Om andra som passerat pensionsåldern hade haft samma möjligheter som Andersson att dryga ut pensionen på Bodensarnas bekostnad hade det blivit väldigt dyrt. Hans beteende hör inte hemma i våra demokratiska rum. Ett förtroendeuppdrag har man så länge man erhåller förtroende – när förtroendet är förbrukat skall man lämna sitt uppdrag.