Alla säger och vet att toppning inte är bra i någon form när det gäller barn- och ungdomsidrott. Ändå kommer det nya former men med olika namn som till exempel nivåanpassat, utvecklingslag, med mera och diverse olika statistik för att ställa den bästa formationen på plan. Allt för att tro att man kringgår toppning.
Vem försöker man lura? Man plockar spelare mellan olika åldersgrupper för att hela tiden tro att man ställer den bästa formationen på plan.
Alla vet att när man plockar russinen ur kakan nog många gånger så brukar inte kakan smaka lika gott. Summan blir att många barn känner att man inte är nog bra och slutar. Alldeles för tidigt och oftast med dålig självkänsla.
Vad är man ute efter? Det verkar som det är att ska man ska vara med i så många cuper och vinna så mycket medaljer och pokaler som möjligt för att stoltsera i lokala annonsblad och på hemsidor. Är man en bra ledare då? Är man en vinnare?
Alltid när jag ser dom bilderna så blir man först glad men när man sett baksidan så många gånger tänker man på dom som farit illa. Min kommun är inte någon storstad men ändå 15-20 tusen invånare, det finns inte så många lagidrotter att välja mellan sommar- och vintertid. Dessutom inte så ofta ha tillgång till fina årskullar med idrottsintresserade barn/ungdomar.
All forskning och utbildning säger precis motsattsen. Man kan inte se om en 10-14 åring kommer bli nån ny stjärna inom sin idrott.
Alla vet förhoppningsvis att deras uppgift som ledare i dessa åldrar inte är att elitsatsa?
Rädda russinen!