Jag arbetar på Klockarängen i Råneå. En jättefin arbetsplats med fina arbetskamrater. Vi har arbetat tillsammans i snart sex år och har jobbat in rutiner, dels för oss och tillsammans med sjuksköterskor och terapeuter. Sjuksköterskorna har lyckats ordna en läkare som kommer och gör ronden en gång/veckan.
Vissa gånger har vi haft överbeläggningar på grund av stort tryck från Sunderby sjukhus. Det har varit mycket att göra dessa gånger men så fantastiskt lärorikt.
Vi som arbetsgrupp har skaffat oss mycket erfarenhet, vi hat hittat lösningar på en del problem. Vi har oftast löst dem tillsammans med vår chef, tillsammans med sjuksköterskorna och terapeuterna.
Nu ska Klockarängen läggas ned! Vilket vi tycker är ett vansinnigt beslut. Gästerna vi har hos oss är oroliga. Många av dem vill inte hem, en del har provat på att bo hemma, både med hemtjänst och med hemtagarteamet. De tycker inte att det fungerar. Dels är det många olika personer som kommer och besöker dem, kommunikationen fungerar inte alltid mellan de olika grupperna!
Hos oss fungerar det utmärkt mellan våra olika ”grupper”. Behöver någon hjälp med till exempel en rullstol kan det oftast ordnas samma dag eller, senast dagen efter. Kommer det att fungera när de kommer hem?
Som en av anledningarna till nedläggningen säger de att det är så många Luleåbor som bor hos oss??? Fyrens korttidsboende har nästan bara avlastningar och då kommer de som behöver lite längre tid till oss. Anhöriga till våra gäster är jättenöjda över Klockarängen, platsen och med lokalerna.
Till sist vill jag bara säga, det är precis lika långt mellan Luleå och Råneå som det är mellan Råneå och Luleå.