Vård på lika villkor?

Foto: Henrik Radhe

Insändare2017-01-25 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Regionstyrelsensordförande Maria Stenberg är glad för Region Norrbotten och skrev i NSD 20 januari ”ge förutsättningar för en god hälsa och vård på lika villkor för länets invånare”. Detta samtidigt som Stenberg i sociala media uttryckt ”vård i slutenvården är inte anpassad eller avsedd för de äldres behov av omsorg”.

Socialdemokraternas valpropaganda och ständiga mantra säger ”bästa livet, bästa hälsan, vård efter behov, inte efterfrågestyrd”. En lek med ord som saknar empati och insikt om levnadsförhållanden, speciellt för de gamla och multisjuka.

Är det på grund av detta som sjuksköterskan på äldreboendet som ringer akutmottagningen på sjukhuset får ett läkarbemötande som uttrycker ”Ni kan inte komma in, vi har för närvarande inga tillgängliga vårdplatser. Avvakta och ge dessa läkemedel”. Redan här sker en tidig prioritering och bortgallring som i grunden bygger på en hemsk människosyn kopplad till gamla människor. Oftast har dock läkaren inget val på grund av Region Norrbottens lagda direktiv.

Detta är bara ett av Region Norrbottens policy, att välja bort gamla och multisjuka och deras oinskränkta rätt att få adekvat behandling och vårdplats med inläggning. Dock inte en vård som bygger på att ta till alla till buds stående medel för att förlänga livet på en redan svårt sjuk och dödssjuk gammal människa.

Självklart ska de få en chans som alla andra och inte som nu på ett tidigt stadium prioriteras bort på grund av en högst inhuman människosyn och indragna vårdplatser, platser som är avsedda för de yngre patienterna, de mer produktiva som ännu innehar ”livskvalitet”. Som om detta alltid skulle vara kopplat till ålder!

Om du som anhörig har en gammal mor eller far som ligger inne på sjukhuset och läkaren utreder fortsatt behandling, påtala aldrig att din anhörig lider av demenssymtom, tidiga eller mer långtgående. Då dras rullgardinen ned och en stor del av behandlingsinsatserna uteblir. En tidig ”demensstämpel” i pannan ger inga förutsättningar till livskvalitet, hur galet som helst! En människa med tidigt utvecklad demens kan få många fina år tillsammans med anhöriga som äger empati och medvetenhet.

Den politiska medvetenheten måste öka, de som sitter i beslutsfattande positioner måste ta till sig och nå insikt i vad kommande beslut kan ge för effekter för människor som redan från början befinner sig i underläge gentemot sjukvården. Ibland skulle jag vilja säga ”Herre, förlåt dem för de vet icke vad de göro”.