Varför talar vi så lite om Gud?

Insändare2016-09-02 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Krönikan i NSD 24 augusti fick mig att tänka. Tusentals människor i vårt land lever sitt liv i ett ständigt sökande, en ständig jakt efter något mer. Jag citerar några delar av krönikan: ”Jag söker efter en slags tystnad. Någon slags förankrande, i den kännande kroppen. Ett tillstånd av stillhet och frid…Jag är inte ensam i min flykt, vi är många som gör så här…Det måste finnas något mer tänker vi. Hoppas vi, för såväl jakten efter tystnad som flykten undan den löper ur en gemensam längtan, förhoppning att det måste finnas något mer i livet. En önskan om mer liv, i livet…”

Det är sorgligt, ja rent ut sagt förödande, att många i vårt kristna land lever sina liv utan att få veta vad vi människor ska göra med vår längtan/tomhet. Denna längtan, som är nedlagd i varje människa som en gåva av Gud, vår skapare, kan endast stillas av honom. ”Endast i Gud har du din ro, min själ.” (Psaltaren 62:6.). Guds ord, som är nedtecknat i Bibeln, är en outtömlig skatt att ösa ur till vägledning för det verkliga livet.

Det finns människor som funnit det de sökt, friden och livet. Låt oss hjälpa varandra. Journalisten Ingela Agardh skrev så träffande i sin bok Den största nyheten: ”Jag har alltså letat efter Gud hela mitt liv – utan att veta att det var Gud jag sökte.”